Regeringsrätten referat RÅ 2007 ref. 1

Instans
Regeringsrätten
Referat
RÅ 2007 ref. 1
Målnummer
3633-05
Avdelning
2
Avgörandedatum
2007-01-18
Rubrik
En tandskada orsakad av en körsbärskärna i en kaka som en försäljare, anställd vid ett kakelugnsmakeri, bjudits på av en kund vid besök i dennes bostad har ansetts utgöra en skada till följd av ett olycksfall i arbetet.
Lagrum
2 kap. 1 §, 3 kap. 3 § 2 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Rättsfall
•  FÖD 1995:21
•  RÅ 1996 ref. 76

C.M., som var anställd som försäljare vid ett kakelugnsmakeri, blev vid ett besök hos en kund den 31 oktober 2002 bjuden på kaffe och kaka. När C.M. bet i kakan skadades en tand av en körsbärskärna som fanns i kakan. C.M. anmälde det inträffade som arbetsskada och ansökte om ersättning för behandling av tandskadan. Försäkringskassan ansåg i beslut den 25 februari 2004 att olycksfallet inte hade sådant samband med arbetet som försäljare att det kunde godkännas som arbetsskada. C.M. beviljades därför inte ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF.

C.M. överklagade försäkringskassans beslut och yrkade full kostnadstäckning för de skador och den förlorade arbetstid som tandskadan medfört. Han anförde bl.a. att det ingår i de normala rutinerna för en säljare på fältet att dricka kaffe tillsammans med kunden.

Länsrätten i Stockholms län (2004-12-01, ordförande Johansson) yttrade: För att en skada till följd av olycksfall skall kunna ge rätt till ersättning enligt LAF måste olycksfallet ha samband med arbetet. Av praxis framgår att skador under måltidsraster endast kan godtas som arbetsskada om särskilda med arbetet sammanhängande förhållanden inverkat. Länsrätten finner dock inte att förevarande fall kan jämställas med en måltidsrast. C.M. har anfört att när han gör hembesök hos kunder är det mycket vanligt att dessa bjuder på kaffe med tilltugg under det att man diskuterar olika lösningar och alternativ och han presenterar kostnadsförslag. Länsrätten finner att i sådant arbete, som är aktuellt i förevarande mål, där försäljaren gör hembesök som syftar till försäljning av företagets tjänster på det sätt som beskrivits, får det anses vara i arbetsgivarens intresse att försäljaren även tar emot eventuellt erbjudande om kaffe och tilltugg om försäljaren bedömer att det skulle försämra relationen med kunden om han nekar. Ett sådant samband får därmed enligt länsrättens mening anses föreligga mellan den tandskada som uppkommit och C.M:s arbete att tandskadan kan godkännas som arbetsskada. Länsrätten kan inte som första instans pröva C.M:s rätt till ersättning för arbetsskadan. Målet skall därför visas åter till försäkringskassan för prövning av C.M:s rätt till ersättning för den godkända arbetsskadan. – Länsrätten undanröjer det överklagade beslutet och fastställer att tandskadan är en godkänd arbetsskada. Målet visas åter till försäkringskassan för prövning av C.M:s rätt till ersättning med anledning av arbetsskadan.

Försäkringskassan överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarrätten skulle upphäva domen och fastställa kassans beslut. Till stöd för talan anfördes i huvudsak följande. En förutsättning för att ett olycksfall ska kunna grunda rätt till ersättning är att det har samband med arbetet eller arbetsförhållandena. För att ett olycksfall som har inträffat under en måltidsrast skall anses som en arbetsskada krävs att olycksfallet har anknytning till arbetet eller att särskilda med arbetet sammanhängande förhållanden inverkat. Det finns flera domar som avser olycksfall under måltidsrast, däribland FÖD 1991:34. I detta mål skadade sig en person under sin lunchrast, på måltidsstället. Lunchen subventionerades av arbetsgivaren. Olycksfallet har inte ansetts som olycksfall i arbetet. – Den omständigheten att kakan intogs vid ett kundbesök medför inte att samband med C.M:s arbete kan anses föreligga. Själva ätandet av kakan kan inte anses vara så nära förknippat med en säljares huvudsakliga arbetsuppgifter att olycksfallet skulle kunna godtas som arbetsskada.

C.M. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Under ett kundbesök är han helt inriktad på försäljning och han är i ständigt arbete. Han avbryter inte arbetet för att ta en måltidsrast som Försäkringskassan tycks tro och hävda. Han säljer och fikar samtidigt.

Kammarrätten förordnade i beslut den 22 december 2004 att det överklagade avgörandet tills vidare inte skulle gälla.

Kammarrätten i Stockholm (2005-04-12, Heckscher, Ganting, referent, Sjöberg samt nämndemännen Strid och Glas) yttrade: Frågan i målet är om den tandskada som C.M. råkade ut för vid kundbesök den 31 oktober 2002 har ett sådant samband med hans arbete att det skall anses vara ett olycksfall i arbetet och därmed berättiga till ersättning från arbetsskadeförsäkringen. För att ett olycksfall som inträffat under en måltidsrast skall anses vara en arbetsskada krävs det i regel att olycksfallet har anknytning till arbetet. I förevarande fall har C.M. obestritt uppgett att måltiden intagits samtidigt som han arbetat, dvs. under samtal med kunden som syftat till försäljning. Kammarrätten finner ändå att själva ätandet av kakan inte legat i arbetsgivarens intresse på sådant sätt att olycksfallet kan anses ha erforderlig anknytning till arbetet. Försäkringskassans överklagande skall därför bifallas och länsrättens dom upphävas. – Kammarrätten upphäver, med bifall till överklagandet, länsrättens dom och fastställer Försäkringskassans beslut den 25 februari 2004.

Försäkringskassan överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan anförde kassan bl.a. följande. C.M. måste vid kundbesöket den 31 oktober 2002 anses ha befunnit sig inom arbetsområdet. Det rörde sig inte om en måltid utan om en mindre förtäring som kunden bjöd på. Situationen får anses jämförbar med en kafferast på arbetsplatsen. Vidare intogs kaffet och kakan under ett samtal med kunden som syftade till försäljning, dvs. i samband med att C.M. utförde sitt arbete. Mot den bakgrunden anser Försäkringskassan att olycksfallet har sådan anknytning till arbetet att det måste anses ha inträffat i arbetet.

Även C.M. överklagade och yrkade att Regeringsrätten skulle upphäva kammarrättens dom och fastställa länsrättens dom. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Som säljare utför han sitt arbete från den stund han stiger in hos kunden till dess han går därifrån. Det var inte fråga om något avbrott i arbetet för en måltid utan om en "fika" tillsammans med kunden under pågående diskussion. Han vet av erfarenhet att det gynnar hans arbete att tacka ja när kunden bjuder på kaffe. Att tacka nej skulle strida mot arbetsgivarens intresse.

Regeringsrätten (2007-01-18, Billum, Almgren, Kindlund, Lundin, Jermsten) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 2 kap. 1 § första stycket LAF förstås med arbetsskada skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Av 3 kap. 3 § 2 samma lag framgår att arbetsskadeförsäkringen ersätter nödvändiga kostnader för tandvård.

Frågan i målet är om det olycksfall som C.M. råkade ut för skall anses vara ett olycksfall i arbetet.

Begreppet olycksfall i arbetet har funnits länge i svensk lagstiftning och en omfattande praxis har utvecklats kring tolkningen av begreppet. Till olycksfall i arbetet hänförs i första hand olycksfall som inträffar när den försäkrade utför sitt egentliga arbete. Som olycksfall i arbetet bedöms vidare i allmänhet andra olycksfall som inträffar inom arbetsområdet. Även olycksfall utanför arbetsområdet betraktas som olycksfall i arbetet under förutsättning att “arbetstagaren vid olycksfallet var stadd i arbetsgivarens ärenden” (prop. 1954:60 s. 109). Någon definition av begreppet arbetsområde torde inte finnas. Praxis synes innebära att begreppet arbetsområde är synonymt med begreppet arbetsplats (FÖD 1995:21).

Regeringsrätten gör följande bedömning.

C.M. råkade ut för ett olycksfall under ett besök hos en kund i dennes bostad. Att besöka kunder i deras hem ingår i hans arbete som försäljare. C.M:s kaffedrickande tillsammans med kunden kan knappast betraktas som en från hans egentliga arbete skild syssla och får i vart fall anses ha ett klart samband med hans arbete som försäljare. Den tandskada som C.M. fick när han bet i kakan får därför anses ha uppstått till följd av ett olycksfall i arbetet och utgör därmed en arbetsskada.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden och förklarar att den tandskada som C.M. drabbades av vid ett besök hos en kund den 31 oktober 2002 orsakats av ett olycksfall i arbetet.

Handlingarna i målet överlämnas till Försäkringskassan, Länskontoret i Stockholm, för fortsatt handläggning.

Föredraget 2006-12-13, föredragande Svensson, målnummer 3633-05