Regeringsrätten referat RÅ 2009 ref. 46

Instans
Regeringsrätten
Referat
RÅ 2009 ref. 46
Målnummer
5721-08
Avdelning
1
Avgörandedatum
2009-06-18
Rubrik
En försäkrad har uppburit arbetslöshetsersättning samtidigt som han studerat på deltid. Hans underlåtenhet att i förväg ge ett sådant intyg som avses i 16 § förordningen om arbetslöshetsförsäkring till arbetslöshetskassan har i sig ansetts orsaka att ersättning utgått obehörigen. Arbetslöshetskassan har därför haft fog för att besluta om återbetalningsskyldighet från vilken han dock delvis befriats.
Lagrum
•  9 §, 10 § och 68 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
•  16 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring
Rättsfall
•  RÅ 1997 not. 75
•  RÅ 2006 ref. 23
•  RÅ 2007 ref. 26
•  RÅ 2007 not. 195
•  RÅ 2008 ref. 2

Grafiska Arbetarnas Arbetslöshetskassa beslutade den 22 april 2004 att R.T. var återbetalningsskyldig för arbetslöshetsersättning för tiden den 1 september 2003 – den 8 februari 2004. Grunden för återkravet var att R.T. hade deltidsstuderat och inte ansökt om det i förväg.

Vid omprövning den 24 maj 2004 fann kassan inte skäl att ändra beslutet.

R.T. överklagade omprövningsbeslutet Han anförde bl.a. följande. Han var inte medveten om att en studieförsäkran skulle göras. När han fick reda på det skickade han en sådan till arbetslöshetskassan och avbröt sina studier. Han har inte deltagit i några lektioner utan läst hemma lite då och då på sin fritid. Han har då varit anträffbar för arbetsgivare och arbetsförmedlingen. Han har regelbundet besökt arbetsförmedlingen, sökt anvisade jobb och stått till arbetsmarknadens förfogande på heltid. Han åberopar Kammarrättens i Stockholm dom den 7 december 1999 i mål nr 6271-1998.

Länsrätten i Stockholms län (2005-03-18, ordförande Sjögren) yttrade: Tillämpliga bestämmelser. – Av 10 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, ALF, framgår bl.a. att arbetslöshetsersättning som regel inte lämnas till personer som deltar i utbildning. Regeringen har dock i samma bestämmelse bemyndigats att föreskriva att ersättning får lämnas till personer som deltar i utbildning, om det finns särskilda skäl. – Regeringen har genom 12 § jämfört med 16 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring, FALF, beslutat att särskilda skäl att lämna ersättning till personer som är arbetslösa föreligger bl.a. när de bedriver studier på deltid, under förutsättning att studierna inte hindrar dem från att söka och ta heltidsarbete samt att de intygar att de är beredda att avbryta studierna om dessa kan hindra dem från att ta arbete. En ytterligare förutsättning enligt 16 § nämnda förordning är att det tidigare arbetet inte upphörde på grund av studierna. – I 47 § första stycket ALF föreskrivs bl.a. följande. Ansökan om ersättning görs hos arbetslöshetskassan. Till ansökan skall fogas intyg av arbetsgivaren om den sökandes arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den sökandes ersättningsrätt. – I 68 § första stycket ALF föreskrivs följande. Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp eller har någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning och har han eller hon skäligen bort inse detta, skall det som betalats ut för mycket betalas tillbaka. Detta gäller om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet. – Utredningen i målet. – R.T. har i anmälan om arbetslöshet den 14 juli 2003 uppgivit bl.a. att han inte bedriver någon form av studier. I intyg från Liber Hermods Flexgymnasium den 26 februari 2004 uppgavs att R.T. var inskriven på distanskurser i matematik och engelska i en omfattning av 25 procent, två timmar per dag. Studierna har dock enligt ett annat intyg från flexgymnasiet den 29 mars 2004 avbrutits den 12 februari 2004. I skrivelse rubricerad "förklaring till utebliven ansökan om studieförsäkran" har R.T. uppgivit bl.a. följande. Distansstudierna bedrivs genom den s.k. Flexen som ligger i samma hus som Datorteket. Han antog därför att det hela bedrevs i samarbete med arbetsförmedlingen och att det var i sin ordning att läsa där samtidigt som man uppbar ersättning. Vid inskrivningen på Flexen diskuterades aldrig någon studieförsäkran. – R.T. har den 3 mars 2004 inkommit till arbetslöshetskassan med en sådan studieförsäkran som avses i 16 § FALF. I försäkran uppger han att studierna omfattar tiden den 1 september 2003 till den 30 juni 2004. – Länsrättens bedömning. – I målet råder inte tvist om storleken på det belopp som arbetslöshetskassan återkräver. Frågan i målet är om förutsättningar för återbetalningsskyldighet föreligger och om det i så fall finns anledning till befrielse härifrån. – Den som deltar i utbildning kan som regel inte samtidigt uppbära arbetslöshetsersättning. Endast under vissa i 16 § FALF noggrant angivna förutsättningar kan den som deltar i t.ex. deltidsstudier beviljas ersättning. För att arbetslöshetskassan skall kunna bedöma om dessa förutsättningar är uppfyllda krävs det att den sökande i enlighet med 47 § ALF lämnar nödvändiga upplysningar om sina studieförhållanden. Detta har R.T. underlåtit att göra. Vidare rymmer 16 § nämnda förordning ett formellt krav på att den sökande intygar att han är beredd att avbryta studierna om dessa kan hindra honom från att ta arbete. Detta har han gjort först efter det att han erhållit ersättning och avbrutit sina studier. Med hänsyn till vad länsrätten nu anfört har R.T. inte haft rätt till den i målet aktuella ersättningen. Vad han anfört i målet föranleder ingen annan bedömning. – Som framgått har R.T. åsidosatt sin skyldighet att lämna arbetslöshetskassan de upplysningar som den behövt för att bedöma hans rätt till ersättning. Han har därigenom förorsakat att arbetslöshetskassan betalat ut ersättning som han inte varit berättigad till. Förutsättningar att återkräva ersättningen föreligger därför. Vidare borde enligt länsrättens mening R.T. ha insett att hans deltidsstudier kunde ha betydelse för hans rätt till ersättning; bl.a. framgår det av punkten 5 b) i det formulär för anmälan om arbetslöshet som han fyllt i att uppgift om studier skall lämnas. Länsrätten finner med hänsyn härtill och övriga omständigheter i målet att det inte framkommit anledning till befrielse från återbetalningsskyldigheten. – Länsrätten avslår överklagandet.

R.T. överklagade länsrättens dom. Han anförde bl.a. följande. Under den aktuella perioden, den 1 september 2003 – den 8 februari 2004, bedrevs studierna i hemmet och på fritiden. Studiernas omfattning var låg, endast två timmar per dag, och det fanns inte något hinder för honom att samtidigt stå till arbetsmarknadens förfogande på heltid. Studierna påverkade således inte hans engagemang att aktivt söka arbete eller omgående påbörja en anställning. Enligt en dom av Kammarrätten i Jönköping i mål nr 947-04 och en dom av Länsrätten i Blekinge län i mål nr 32-04, som avsåg en liknande situation, ansågs att studier under sju timmar i veckan varit av så ringa omfattning att den försäkrade var berättigad till ersättning trots studierna. När han fick reda på att det krävdes en studieförsäkran var det han som meddelade kassan om den uppkomna situationen.

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Vid bedömningen av huruvida studierna var av sådan omfattning att de hindrade R.T. från att söka arbete anser IAF att två timmars distansstudier per dag i och för sig inte kan sägas utgöra ett hinder för att utöva ett aktivt arbetssökande. Vad R.T. har anfört och de i målet framkomna omständigheterna synes dock tyda på att studierna i viss mån utgjorde hinder för honom att parallellt med heltidsarbete klara av att studera under två timmar per dag. Kravet att den arbetslöse, för att kunna få rätt till ersättning under deltidsstudier, skall intyga att han är beredd att avbryta studierna om dessa hindrar honom från att ta arbete innebär, enligt IAF:s bedömning, att intygandet måste lämnas i samband med att den arbetslöse ansöker om arbetslöshetsersättning. Intygandet är ett formaliakrav som måste vara uppfyllt för att den arbetslöse skall kunna få arbetslöshetsersättning. Enligt IAF:s mening kan en ursprunglig brist i detta hänseende inte läkas i efterhand. Att efterge detta krav skulle öka risken för felaktiga utbetalningar. IAF:s bedömning är att R.T. obehörigen uppburit arbetslöshetsersättning och att det beror på att han lämnat en felaktig uppgift genom att han i sin ansökan markerat att han inte bedrev studier medan han i verkligheten gjorde det samt att han inte i sin ansökan intygat att han var beredd att avbryta studierna om dessa hindrade honom från att ta arbete. Det föreligger därför jämlikt 68 § ALF återbetalningsskyldighet för R.T. Frågan återstår om det finns skäl att enligt samma bestämmelse helt eller delvis befria honom från återbetalningsskyldigheten. Befrielse från återbetalningsskyldighet skall enligt vad som anges i inspektionens regelbok för arbetslöshetskassor användas restriktivt. Eftergift kan enligt IAF:s mening bl.a. medges om det med hänsyn till den återbetalningsskyldiges ekonomiska eller sociala situation framstår som uppenbart obilligt att kräva återbetalning. Ingen utredning förekommer vad gäller R.T:s situation i dessa avseenden och han har heller inte åberopat några sådana omständigheter, varför denna grund för eftergift inte kan sägas vara för handen. Ett annat skäl för eftergift kan vara att den återbetalningsskyldige vilseletts i avgörande grad av arbetslöshetskassan genom felaktiga upplysningar. Det torde ha stått klart för R.T. i samband med ansökningen att frågan huruvida han bedrev studier eller ej var av betydelse för rätten till arbetslöshetsersättning. Någon sådan villfarelse som befriar från återbetalningsskyldighet kan inte sägas ha varit för handen när han ansökte om arbetslöshetsersättning. I Kammarrättens i Jönköping dom i mål nr 947-04 synes inte sökanden i förväg ha intygat att studierna skulle avbrytas om dessa hindrade honom från att ta ett arbete. I den underliggande länsrättsdomen har domstolen ansett att det förelegat skäl att efterge återbetalningsskyldigheten. Exakt vad dessa skäl utgjorts av kan dock inte utläsas av domen.

Kammarrätten i Stockholm (2008-06-24, Nordlund, Ekroth, referent, Verené, nämndemännen Düring och Hjortsberg) yttrade: Tillämplig lagstiftning framgår av länsrättens dom. – Frågan i målet är dels om R.T. obehörigen uppburit arbetslöshetsersättning samtidigt som han bedrev studier, dels om det föreligger sådana särskilda skäl att det finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet. En särskild fråga är om kravet på studieförsäkran i 16 § FALF skall tolkas så, att en underlåtenhet att ge in en sådan försäkran innan studierna påbörjas i sig medför att förutsättningarna för återbetalningsskyldighet enligt 68 § ALF föreligger beträffande ersättning som betalats ut under studietiden. – I målet är ostridigt att R.T., innan han började sina distansstudier, inte anmälde detta till arbetslöshetskassan. R.T. har först den 3 mars 2004 inkommit med en sådan studieförsäkran som avses i 16 § FALF. I denna försäkran har han uppgett att han från den 1 september 2003 bedrivit distansstudier. R.T. har vidare i anmälan om arbetslöshet den 14 juli 2003 uppgett att han inte bedriver någon form av studier. – IAF har i sitt svar betonat betydelsen av att sökanden redan innan studierna påbörjas informerar arbetslöshetskassan om dessa för att kassan skall kunna göra en riktig bedömning av ersättningsfrågan. Kammarrätten instämmer i inspektionens uppfattning. På grund härav och eftersom rätten att studera under tiden med arbetslöshetsersättning är en undantagssituation och studierna i så fall bör vara tillfälliga samt kunna avbrytas när som helst, har R.T. genom sin underlåtenhet att ge in studieförsäkran obehörigen uppburit ersättning under den aktuella studietiden. Han är därför återbetalningsskyldig för den ersättning som han fått från arbetslöshetskassan. Såsom länsrätten har funnit i den överklagade domen finns inte anledning att helt eller delvis befria R.T. från denna skyldighet. Överklagandet skall således avslås. – Kammarrätten avslår överklagandet.

R.T. fullföljde sin talan och yrkade att Regeringsrätten skulle fastställa att han inte var återbetalningsskyldig för arbetslöshetsersättningen. I andra hand yrkade han att Regeringsrätten skulle medge eftergift helt eller delvis. Han anförde bl.a. följande. Enligt IAF:s bedömning har han obehörigen uppburit arbetslöshetsersättning beroende på att han dels lämnat en felaktig uppgift genom att han i sin ansökan markerat att han inte bedrev studier medan han i verkligheten gjorde det, dels inte i sin ansökan intygat att han var beredd att avbryta studierna om dessa hindrade honom från att ta arbete. Det sagda kan uppfattas som att även enbart en felaktig uppgift angående studier – således inte avsaknad av studieförsäkran – skulle vara tillräckligt för att ersättning utgått obehörigen och utgöra grund för återkrav. Han kan inte dela denna uppfattning. Om studierna i och för sig hade varit sådana studier som får bedrivas parallellt med arbetslöshetsersättning, har någon ersättning inte utgått obehörigen (härvid bortses från studieförsäkran vid deltidsstudier). Om varje felaktig uppgift skulle innebära att ersättning utgått obehörigen, skulle rekvisitet "orsakat" i 68 § ALF vara obehövligt. Härmed måste avses att ersättningen inte varit sakligt motiverad. Endast bestämmelsen i 16 § 2 FALF om studieförsäkran kan uppfattas som formaliakrav. IAF hävdar att ett intygande i efterhand skulle på ett menligt sätt påverka möjligheten att kontrollera att sökanden uppfyller kraven för arbetslöshetsersättning. Samma underlag för bedömningen föreligger dock, även om en prövning sker i efterhand. I praxis förekommer också att en sådan försäkran bevisprövas och att man bortser från den sökandes försäkran med påföljd att arbetslöshetsersättning inte medges parallellt med deltidsstudier, oavsett att dessa till sin art och omfattning är sådana att de i och för sig inte anses utgöra hinder. Med IAF:s uppfattning att studieförsäkran ska lämnas senast i samband med ansökan om ersättning – dvs. när kassakort inges – kan studierna redan ha påbörjats och rentav avslutats. Med denna uppfattning kommer en retroaktiv prövning – i betydelsen efter att studierna har påbörjats – att ske. Det är vidare av betydelse att analysera vilken funktion en studieförsäkran har. Den sökande har ju redan försäkrat att han uppfyller grundvillkoren i 9 § ALF; att han kan och vill ta ett heltidsarbete och att det inte finns något som hindrar honom. Vidare synes förordningstexten i 16 § 2 FALF kunna uppfattas som att ett intygande krävs enbart i vissa fall, nämligen om studierna är sådana att de faktiskt kan hindra den berörde från att ta ett arbete. Han var inskriven för distansstudier vid Liber Hermods på grundläggande A-nivå. Studierna var helt och hållet internetbaserade. Han läste i egen takt och gjorde egna övningar på Internet efter avslutat kapitel i övningsboken. Kontakt med lärare togs om behov förelåg och kunde ske när som helst. Studierna innehöll inga gruppövningar och var inte terminsbundna utan kunde pågå hur länge som helst. Hel eftergift borde komma i fråga då arbetslöshetsersättning sakligt sett var motiverad om bara studieförsäkran lämnats i rätt tid. Han har inte heller insett eller bort inse att de ringa studier han bedrev var sådana att han skulle meddela arbetslöshetskassan. Beträffande eftergiftsgrunden bör noteras att han vid tidpunkten för sin anmälan om arbetslöshet den 14 juli 2003 inte bedrev studier. Av samma skäl har han inte haft anledning att intyga att han var beredd att avbryta studierna eftersom dessa inte var aktuella vid den tidpunkten.

IAF bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. I förarbetena till ALF (prop. 1996/97:107 s. 100 f.) har uttalats att det finns anledning att betona att rätten att studera under tiden med arbetslöshetsersättning är en ren undantagssituation. Sådana studier bör vara tillfälliga och kunna avbrytas när som helst till förmån för ett arbete. Den nuvarande bestämmelsen i 10 § ALF har sin motsvarighet i 4 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. I förarbetena till en ändring i den lagen uttalades (prop. 1987/88:114 s. 34 f.) bl.a. att det i och för sig naturligtvis inte är fel att en arbetssökande tar till vara den arbetslösa tiden för att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden. Detta får emellertid inte innebära att den sökande engagerar sig i aktiviteter som inverkar menligt på hans eller hennes möjligheter att söka och snabbt ta ett ledigt arbete. Studier kan lätt komma att bli ett hinder om de inte är av helt ringa omfattning eller kan bedrivas under tid då de inte inkräktar på själva arbetssökandet. – För att undantaget i 10 § ALF ska kunna göras enligt 16 § 2 FALF måste samtliga villkor vara uppfyllda. Det tidigare arbetet får inte ha upphört på grund av studierna. Studierna får inte utgöra ett hinder från att söka och ta ett heltidsarbete. Den sökande ska intyga att han eller hon, för det fall studierna ändå skulle utgöra ett hinder för att ta ett arbete, är beredd att avbryta studierna. Detta intyg ska, när så är möjligt, inges innan studierna påbörjas, dock ska det inges senast när sökanden skickar in kassakort avseende den första veckan under vilken studierna pågår samtidigt som sökanden gör anspråk på arbetslöshetsersättning. De tre första villkoren framgår uttryckligen av författningstexten. Det fjärde villkoret framgår indirekt av systematiken i ALF, särskilt då 68 § ALF. I en del av de ersättningsärenden där intyget inkommit i efterhand, då studierna bedöms vara sådana att de typiskt sett utgör ett hinder från att söka eller ta ett arbete, skulle det ställa sig svårt att med nuvarande lydelse av 68 § ALF återkräva ersättning som utgått felaktigt. Detta skulle även medföra svårigheter att upprätthålla huvudregeln och leda till felaktiga utbetalningar eftersom även de som vid bedömningen inte anses ha skäl att få göra undantag från huvudregeln med en sådan ordning kan komma att uppbära arbetslöshetsersättning under tid som de deltar i utbildning. – För att försäkringen ska fungera som en omställningsförsäkring måste huvudregeln enligt 10 § ALF upprätthållas. För att undantaget i 16 § FALF inte i praktiken ska komma att utgöra huvudregeln måste det anses vara ett oeftergivligt formkrav att den sökande avger ett intygande i enlighet 16 § 2 FALF samt att intygandet i vart fall inte får inges efter det att sökanden skickat in kassakort avseende den första veckan under vilken studier pågår samtidigt som sökanden gör anspråk på arbetslöshetsersättning. – Genom att R.T. inte fullgjort sin skyldighet att inge det ifrågavarande intyget har han förorsakat att arbetslöshetsersättning utgått felaktigt. Vad han anfört utgör inte grund för hel eller delvis eftergift.

Regeringsrätten (2009-06-18, Heckscher, Eliason, Nord, Lundin) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. I 9 § ALF anges de grundläggande förutsättningarna för att en sökande ska ha rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Såvitt nu är av intresse anges där att den sökande ska vara oförhindrad att för en arbetsgivares räkning åta sig arbete minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Sökanden ska vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken denne inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan. Sökanden ska också vara anmäld hos arbetsförmedlingen och aktivt söka ett lämpligt arbete men inte kunna få ett sådant.

I 10 § första stycket 1 ALF föreskrivs bl.a. att ersättning inte utgår om den sökande deltar i utbildning. Med stöd av ett bemyndigande i samma paragraf har regeringen meddelat föreskrifter i FALF om att ersättning får lämnas till personer som deltar i utbildning. I 12 § föreskrivs att särskilda skäl att lämna ersättning finns bl.a. när arbetslösa deltar i de former av utbildningar som omfattas av 15-17 §§. I 16 § 2 föreskrivs att ersättning lämnas, om det tidigare arbetet inte upphörde på grund av studierna, till personer som bedriver studier på deltid, under förutsättning dels att studierna inte hindrar dem från att söka och ta heltidarbete, dels att de intygar att de är beredda att avbryta studierna, om dessa kan hindra dem från att ta arbete.

I 68 § första stycket ALF, i den lydelse som är aktuell i målet, anges följande.

Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp eller har någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning och har han eller hon skäligen bort inse detta, ska det som betalats ut för mycket betalas tillbaka. Detta gäller om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från betalningsskyldighet.

Reglerna i 68 § AFL avser alltså två olika typer av situationer. Båda gäller det fallet att någon har fått ersättning utan att ha rätt till det. Den ena situationen är att någon har orsakat att han eller hon har fått ersättningen, t.ex. genom underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet. Den andra situationen är att personen inte har orsakat den felaktiga utbetalningen, men skäligen borde ha insett att den var felaktig. I paragrafen föreskrivs slutligen att återbetalningsskyldighet inte föreligger, om det i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet.

Av handlingarna framgår följande. R.T. gav in en anmälan om arbetslöshet, daterad den 14 juli 2003, och angav då bl.a. att han inte bedrev någon form av studier. Han uppbar arbetslöshetsersättning under tiden den 1 september 2003 – den 8 februari 2004. Fr.o.m. den 1 september 2003 bedrev han distansstudier med en omfattning om 25 procent, två timmar om dagen, på Liber Hermods Flexgymnasium. Han underrättade kassan om studierna den 3 mars 2004 då han gav in ett sådant intyg som avses i 16 § FALF.

Regeringsrätten gör följande bedömning.

Målet gäller i första hand frågan om R.T. är skyldig att betala tillbaks den ersättning han fått från arbetslöshetsförsäkringen, vilket förutsätter att han inte haft rätt till ersättningen. Om Regeringsrätten finner att han är återbetalningsskyldig, uppkommer frågan om det finns skäl att befria honom från denna skyldighet.

R.T. studerade och fick ersättning från försäkringen i drygt fem månader innan han intygade att han var beredd att avbryta studierna om dessa skulle hindra honom från att ta arbete. Han har alltså inte uppfyllt det formella kravet i 16 § 2 FALF och har därför inte haft rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Han är således återbetalningsskyldig.

Vid denna bedömning återstår frågan om det finns skäl att befria honom från återbetalningsskyldigheten. Det finns ingen anledning att ifrågasätta uppgiften att R.T. försökte få ett arbete och också skulle ha tagit det om han fått något. Han har alltså uppfyllt de grundläggande förutsättningarna i 9 § ALF för rätt till arbetslöshetsersättning, och han har varit beredd att avbryta studierna om dessa kunde hindra honom från att ta arbete.

IAF har inte haft någon invändning mot studierna i sig. Mot bakgrund av det nu anförda anser Regeringsrätten att det finns anledning att delvis befria honom från återbetalningsskyldigheten.

Regeringsrättens avgörande. Med delvis bifall till R.T:s överklagande befriar Regeringsrätten honom från betalningsskyldighet såvitt avser åttio procent av beloppet.

Regeringsrådet Ståhl var av skiljaktig mening och anförde följande. I målet har inte hävdats att de distansstudier som R.T. bedrivit har hindrat honom från att söka och ta ett heltidsarbete. Det saknas vidare anledning att betvivla att han rent faktiskt varit beredd att avbryta studierna om det skulle ha visat sig att de hindrat honom från att ta ett arbete. Frågan är om den omständigheten att han inte i förväg lämnat in ett intyg om detta innebär att han ändå är återbetalningsskyldig enligt 68 § första stycket ALF. För att så ska vara fallet krävs dels att inlämnande i förväg av ett sådant intyg är en förutsättning för rätt till ersättning, dels att han genom att underlåta att lämna in intyget har förorsakat att ersättning har lämnats obehörigen i den nämnda bestämmelsens mening. – I 16 § FALF anges som förutsättning för rätt till ersättning samtidigt med deltidsstudier att studierna inte hindrar den arbetssökande från att söka och ta heltidsarbete samt att den arbetssökande intygar att han är beredd att avbryta studierna om dessa skulle hindra honom från att ta arbete. Enligt min mening är bestämmelsen motsägelsefull. Om den situation uppkommer som det andra ledet i bestämmelsen tar sikte på, dvs. att studierna blir ett hinder för den arbetssökande att ta ett arbete, så bortfaller rätten till ersättning redan enligt det första ledet i bestämmelsen. Jag kan därför inte se att det andra ledet i bestämmelsen i realiteten tillför något som inte följer redan av det första ledet. För att ha rätt till ersättning är en arbetssökande alltid skyldig att avbryta studier som hindrar honom från att ta ett arbete, alldeles oavsett om han i förväg har intygat att han är villig att göra det. En arbetssökande som lämnat in ett sådant intyg och som därefter uppburit ersättning samtidigt som han studerat är vidare oförhindrad att, om studierna senare visar sig bli ett hinder för att ta ett arbete, då ändra inställning och ändå fortsätta studera. Detta torde inte medföra att han blir återbetalningsskyldig för den ersättning som dittills utgått, utan endast att ersättning inte kommer att utgå för framtiden. Det sagda visar att ett krav på intyg i förväg om att den arbetssökande är beredd att i framtiden avbryta studierna om dessa blir ett hinder inte fyller någon egentlig funktion. – Vidare kan konstateras att bestämmelsen om återbetalningsskyldighet i 68 § första stycket ALF inte framstår som skriven med sikte på en situation som den nu aktuella. För att återbetalningsskyldighet ska uppkomma krävs att den arbetssökande genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet har orsakat att ersättning lämnats obehörigen. Bestämmelsen synes ta sikte på den situationen att den arbetssökande har hållit inne vissa uppgifter som, om de kommit till arbetslöshetskassans kännedom, skulle ha lett till att ersättning inte hade lämnats. Eller med andra ord: genom att inte fullgöra sin uppgiftsskyldighet har den arbetssökande fått ersättning som han annars inte skulle ha haft rätt till. I detta fall är det i stället så att om det aktuella intyget hade lämnats in så hade R.T. ostridigt haft rätt till ersättning. Underlåtenheten att ge in intyget har således inte förorsakat att ersättning, som annars inte skulle ha lämnats, ändå har utgått. – Mot bakgrund av det anförda anser jag att det inte är rimligt att tolka bestämmelserna i 16 § FALF och 68 § första stycket ALF så att underlåtenhet att lämna in det aktuella intyget i sig leder till att återbetalningsskyldighet uppkommer. Enligt min mening borde överklagandet därför ha bifallits helt.

Föredraget 2009-05-27, föredragande Perttu, målnummer 5721-08

Anm. Regeringsrätten avgjorde den 22 juni 2009 målnummer 4674-07, där framställningen var likartad och utgången densamma.