Regeringsrätten referat RÅ 2009 ref. 55

Instans
Regeringsrätten
Referat
RÅ 2009 ref. 55
Målnummer
972-09
Avdelning
1
Avgörandedatum
2009-09-28
Rubrik
Namnen Q (I), A-C (II) samt tillägg av namnet Madeleine för en man (III) har godkänts som förnamn.
Lagrum
34 § namnlagen (1982:670)

I.

R R. och T.S. anmälde till Skatteverket att deras son skulle bära förnamnet Q. Skatteverket avslog i beslut den 18 mars 2008 deras anmälan. Som skäl för beslutet angavs att enstaka bokstäver som t.ex. Q inte var lämpliga som förnamn och inte kunde godkännas enligt 34 § namnlagen (1982:670).

R.R. och T.S. överklagade beslutet hos länsrätten och yrkade att sonen skulle få bära förnamnet Q. Som grund för sin talan anförde de i huvudsak följande. Det är inte bokstaven Q utan namnet Q som de vill att deras son ska bära. Namnet Q är hämtat ifrån Q i James Bond som är en person som har lösningen på allt och Q i Star Trek som är ett väsen som kontrollerar tid och rum. Ingen av dessa Q väcker anstöt eller obehag. Regeringsrätten har godkänt namnet C:son (RÅ 2003 ref. 66), alltså ett förnamn bestående av en bokstav i kombination med ":son". Därför borde deras barn få bära namnet Q.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten i Jämtlands län (2008-09-01, ordförande Lindberger) yttrade: Enligt 34 § namnlagen får som förnamn inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller namn som uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. – I praxis har bokstaven X inte godkänts som förnamn med motiveringen att en ensamstående bokstav typiskt sett inte utgör något förnamn. I allmänhet torde dessutom en ensam bokstav uppfattas som en förkortning av ett namn som börjar med den aktuella bokstaven. Med hänsyn till detta fann kammarrätten att bokstaven X uppenbarligen inte var lämplig som förnamn. (Kammarrätten i Stockholm, mål nr 7945-05) – Länsrätten gör följande bedömning. – Bokstaven Q är en ensamstående bokstav som typiskt sett inte utgör ett förnamn. Med hänsyn härtill och vad som i övrigt framkommit i målet finner länsrätten inte skäl att ändra Skatteverkets beslut. – Länsrätten avslår överklagandet.

I överklagande hos kammarrätten vidhöll R.R. och T.S. sitt yrkande.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet. Till stöd för sin inställning hänvisade verket till det styrande dokument som Skatteverket kommit ut med i augusti 2008 enligt vilket enstaka bokstäver i praxis har ansetts som olämpliga.

Kammarrätten i Sundsvall (2009-01-15, Sjödin, Ärlebrant, referent, Karlsson) yttrade: Av den praxis som finns i fråga om förnamn framgår att enstaka bokstäver inte har betraktats som lämpliga som förnamn då de bl.a. inte uppfattats som namn. Även från språkliga och andra namnvårdande synpunkter framstår det inte som lämpligt att som förnamn godkänna endast enstaka bokstäver. Kammarrätten finner med hänsyn till det anförda att Q uppenbarligen inte kan betraktas som ett lämpligt förnamn och därför inte godkännas som sådant. Överklagandet ska därför avslås. – Kammarrätten avslår överklagandet.

R.R. och T.S. överklagade kammarrättens dom och yrkade att deras anmälan om förnamnet Q för deras son skulle godkännas. Till stöd för sin talan anförde de bl.a. följande. Q är ett neutralt namn. Det finns ett par exempel på fiktiva personer som heter Q. Q förekommer i sagoböcker, Stackars lilla Q. Vi är omringade av ord och bokstavskombinationer som betyder flera saker. Att enbart associera en bokstav eller kombination av bokstäver med en förkortning faller på sin orimlighet. Då kan vi genast förbjuda alla i Sverige som t.ex. heter Bo eftersom det kan uppfattas som en förkortning av Barnombudsmannen. Av alla bokstäver så torde Q vara den mest berömda som förnamn.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet och förordade att Regeringsrätten skulle inhämta yttrande från Patent- och registreringsverket. Skatteverket anförde bl.a. följande. En enstaka bokstav har i flera kammarrättsavgöranden ansetts uppenbarligen inte lämpligt som förnamn. Enstaka bokstäver som förnamn är ägnade att i betydande omfattning skapa missuppfattningen att det rör sig om en initial som står för ett annat namn. En sådan bokstav som förnamn riskerar därför att inte fungera som ett namn i samhället.

Regeringsrätten inhämtade yttrande från Institutet för språk och folkminnen som anförde bl.a. följande. Enligt 34 § namnlagen får som förnamn inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller ett namn som uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. Ur språklig och namnvårdande synpunkt är den sista passusen om lämplighet tillämplig i detta fall. Q är en bokstav och utgör inte något egentligt förnamn. Visserligen förekommer enstaka bokstäver som namn i fiktiva sammanhang (t.ex. Star Trek) men sådana har ännu inte blivit inlemmade i namnbeståndet. En enstaka bokstav kan tolkas som en förkortning – Q skulle kunna stå för exempelvis Quintus – och därför vara vilseledande. Frågan är av principiell vikt och liknande förslag har behandlats vid ett flertal tillfällen i lägre instanser. Exempelvis har A, G, J, T, W och X inte godkänts som förnamn, medan man har godtagit Io (initialer av andra förnamn) och Te (sökanden heter Dan Tommy). Det sökta namnet Q är således inte lämpligt som förnamn.

Regeringsrätten (2009-09-28, Heckscher, Almgren, Brickman, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. R.R. och T.S. har till Skatteverket anmält förnamnen Q Ambjörn Jackrapat för sin son. Frågan i målet är om Q kan godkännas som förnamn.

Av 34 § namnlagen framgår att ett förnamn inte får godkännas om det kan väcka anstöt, om det kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller om det av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. Utgångspunkten är således att ett namn ska godkännas, om inte något av de uppräknade kriterierna är för handen.

I målet har inte framkommit att namnet Q kan väcka anstöt eller att det skulle kunna leda till obehag för bäraren av namnet. Därmed återstår att pröva om Q av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn.

Valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde. Den omständigheten att ett förnamn som består av en enstaka bokstav skulle kunna tolkas som en förkortning av ett annat förnamn innebär inte i sig att det uppenbarligen inte är lämpligt. Inte heller av någon annan anledning är Q uppenbarligen inte lämpligt som förnamn. Överklagandet ska således bifallas.

Regeringsrätten finner inte skäl att hämta in yttrande från Patent- och registreringsverket.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver underinstansernas avgöranden, godkänner Q som förnamn och visar målet åter till Skatteverket för ny behandling.

Regeringsrätten avslår yrkandet om att hämta in yttrande från Patent- och registreringsverket.

Regeringsrådet Eliason var av skiljaktig mening och anförde: Jag gör samma bedömning som kammarrätten och anser därför att överklagandet ska avslås.

II.

Ann-Christine D. gjorde en anmälan hos Skatteverket om att få ändra sitt förnamn Ann-Christine till A-C. Skatteverket avslog i beslut den 22 maj 2007 anmälan med stöd av 34 § namnlagen. Verket ansåg att en ensam bokstav inte var att betrakta som ett förnamn och att det dessutom var uppenbart olämpligt med en enstaka bokstav som förnamn då det kunde leda till missuppfattning om vad bokstaven stod för.

Ann-Christine D. överklagade hos länsrätten och vidhöll sitt yrkande samt anförde bl.a. följande. Hon anser att A-C är lika långt om inte längre än till exempel Bo. Hon kallas sedan flera år tillbaka för A-C privat, i arbetet och föreningslivet och vill nu även heta det offentligt. Hon har under denna tid inte upplevt att namnet väckt anstöt hos någon och har själv bara positiva upplevelser att kallas för A-C.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet och anförde i huvudsak följande. Enligt vedertagen praxis anses en ensamstående bokstav inte utgöra ett förnamn. Inte heller kan en sammankoppling av två bokstäver genom bindestreck anses utgöra ett förnamn. Dessutom kan noteras att A-C i allmänhet torde uppfattas som en förkortning av olika benämningar och namn. Till exempel air conditioning.

Länsrätten i Hallands län (2007-08-23, ordförande Ihlbom) yttrade: Av 34 § namnlagen framgår att som förnamn får inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som skall bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. – Av förarbetena till namnlagen (prop. 1963:37 s. 133 f., jfr med prop. 1981/82:156 s. 71) kan utläsas att med namn som uppenbarligen inte är lämpliga som förnamn åsyftas främst namn av påtaglig efternamnskaraktär. Som förnamn ansågs vidare olämpligt med förnamn beträffande vilka det inte kunde avgöras om det var förnamn eller efternamn. – Länsrätten finner att användandet av A-C som förnamn varken väcker anstöt eller kan antas leda till obehag för Ann-Christine D. Fråga blir då om A-C av någon annan anledning kan anses vara uppenbart olämpligt som förnamn. En ensamstående bokstav kan inte, enligt länsrättens mening, typiskt sett anses utgöra ett förnamn. Det förhållandet att A-C är en sammankoppling av två bokstäver genom bindestreck innebär inte automatiskt att A-C uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. I förevarande mål har Ann-Christine D. under en längre tid, såväl på arbetet som privat och i föreningslivet, kallats A-C utan att några problem har uppstått. Vid sådant förhållande kan inte A-C anses vara uppenbarligen olämpligt som förnamn. På anförda skäl finner länsrätten inte något hinder mot att namnet A-C godkänns som förnamn för Ann-Christine D. Överklagandet skall således bifallas. – Länsrätten bifaller överklagandet och godkänner, med upphävande av Skatteverkets beslut, A-C som förnamn.

Skatteverket överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa Skatteverkets beslut att inte godkänna A-C som förnamn.

Ann-Christine D. ansåg att överklagandet skulle avslås.

Kammarrätten i Göteborg (2008-06-09, Bergström, Berglund, Lemaire, referent) yttrade: Av den praxis som finns i fråga om förnamn framgår det att enstaka bokstäver inte har betraktats som lämpliga som förnamn då dessa inte uppfattats som namn. Även bokstavskombinationer riskerar att uppfattas som en förkortning av ett redan erhållet namn och inte som ett självständigt namn. Även från språklig och namnvårdande synpunkt framstår namn som består av förkortningar i form av enbart initialer mot bakgrund av svensk namntradition inte som lämpliga. Kammarrätten finner med hänsyn till det anförda att namnet A-C uppenbarligen inte kan betraktas som ett lämpligt förnamn och därför inte kan godkännas som sådant. – Kammarrätten bifaller överklagandet och upphäver länsrättens dom samt fastställer Skatteverkets beslut.

Ann-Christine D. överklagade hos Regeringsrätten och yrkade att hennes anmälan om ändring av förnamnet Ann-Christine till A-C skulle godkännas.

Skatteverket bestred bifall till överklagandet och förordade att Regeringsrätten skulle inhämta yttrande från Patent- och registreringsverket. Skatteverket anförde bl.a. följande. Enstaka bokstäver som förnamn är ägnade att i betydande omfattning skapa missuppfattningen att det rör sig om en initial som står för ett annat namn. Detta är tillämpligt även på två bokstäver som är förenade med ett bindestreck. I detta fall rör det sig dessutom om en förkortning av det hittillsvarande namnet. En sådan kombination som förnamn riskerar därför att inte fungera som ett namn i samhället.

Regeringsrätten inhämtade yttrande från Institutet för språk och folkminnen som anförde bl.a. följande. Enligt 34 § namnlagen får som förnamn inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller ett namn som uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. Ur språklig och namnvårdande synpunkt är den sista passusen om lämplighet tillämplig i detta fall. A-C är en bokstavskombination och utgör inte något egentligt förnamn. En bokstavskombination kan uppfattas som en förkortning av ett redan erhållet namn (i detta fall Ann-Christine) och kan därför vara vilseledande. Vid sidan av de officiella förnamnen existerar ofta inofficiella namn, t.ex. smekformer och förkortningar. – Dessa används i den privata sfären, inom familjen, kamratkretsen etc. Det är inget som hindrar att A-C används som ett sådant inofficiellt namn. För ett namn som däremot ska användas i officiella sammanhang bör ställas kravet att det ska vara ett egentligt förnamn. Det sökta namnet A-C är således inte lämpligt som förnamn.

Regeringsrätten (2009-09-28, Heckscher, Almgren, Brickman, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Ann-Christine D. har till Skatteverket anmält ändring av förnamnet Ann-Christine till A-C. Frågan i målet är om A-C kan godkännas som förnamn.

Av 34 § namnlagen framgår att ett förnamn inte får godkännas om det kan väcka anstöt, om det kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller om det av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. Utgångspunkten är således att ett förnamn ska godkännas, om inte något av de uppräknade kriterierna är för handen.

I målet har inte framkommit att namnet A-C kan väcka anstöt eller att det skulle kunna leda till obehag för Ann-Christine D. Därmed återstår att pröva om A-C av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn.

Valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde. Den omständigheten att A-C skulle kunna tolkas som en förkortning av ett annat namn innebär inte i sig att det uppenbarligen inte är lämpligt. Inte heller av någon annan anledning är A-C uppenbarligen inte lämpligt som förnamn. Överklagandet ska således bifallas.

Regeringsrätten finner inte skäl att hämta in yttrande från Patent- och registreringsverket.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten upphäver kammarrättens dom, godkänner A-C som förnamn och visar målet åter till Skatteverket för ny behandling.

Regeringsrätten avslår yrkandet om att hämta in yttrande från Patent- och registreringsverket.

Regeringsrådet Eliason var av skiljaktig mening och anförde: Jag gör samma bedömning som kammarrätten och anser därför att överklagandet ska avslås.

III.

Jan-Olov Å. gjorde en anmälan till Skatteverket om tillägg av förnamnet Madeleine. Skatteverket avslog i beslut den 2 juni 2008 anmälan med följande motivering. Enligt svensk namntradition är Madeleine inte ett manligt förnamn, eftersom namnet har klar kvinnonamnskaraktär. Namnet finns inte heller med bland könsneutrala förnamn. Madeleine är därför inte ett lämpligt förnamn för en man.

Jan-Olov Å. överklagade hos länsrätten och yrkade att han skulle medges rätten att bära förnamnet Madeleine. Han anförde i huvudsak följande. Han är transvestit och har i nästan 20 år i allt större utsträckning använt sig av förnamnet Madeleine parallellt med sitt ursprungliga tilltalsnamn Jan-Olov. Under de senaste åren har han också varit helt öppen med sitt sätt att leva, vilket innebär att allt fler känner honom under båda förnamnen. I dag hindras personer med könsidentitet och/eller könsuttryck som inte stämmer överens med den könstillhörighet (det juridiska kön) som personen har, att anta förnamn som överensstämmer med hans eller hennes könsidentitet och/eller könsuttryck. I rättskällorna till 34 § namnlagen finns dock inget som motiverar en sådan tillämpning. Det enda uttalande som finns om "könskonträra förnamn" återfinns i förarbetena till föregående namnlag. Detta uttalande – som syftar till att undvika att barn ges förnamn som kan medföra obehag för dem – synes dock inte vara aktuellt i hans fall, eftersom en myndig persons begäran om att få byta till ett förnamn som bättre överensstämmer med dennes egen könsidentitet utgör en helt annan situation. Det torde kunna ses som en mänsklig rättighet att få välja hur man identifierar och uttrycker sig i relation till sitt kön. Därtill kommer transpersoner att inom kort omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Även rättstillämpningen beträffande namntraditioner bör förändras i takt med samhällets attityder. Eftersom namnet Madeleine som sådant har uppfattats som ett lämpligt förnamn, bör det inte finnas några hinder mot att han tillåts bära detta namn, vilket även representerar hans könsidentitet och det sätt han valt att leva sitt liv. Den omständigheten att han inte officiellt får identifiera sig med det förnamn som han använder – och som han brukar tilltalas med – medför obehag för såväl honom som allmänheten.

Skatteverket motsatte sig bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Förnamnet Madeleine härstammar från Magdalena, som betyder kvinna från Magdala. Skatteverket bedömer att Madeleine är ett kvinnligt förnamn och därför kan anses som uppenbarligen olämpligt som förnamn på en man. Skatteverket instämmer dock i Jan-Olov Å:s uppfattning att det av lagtexten inte kan utläsas att "kvinnliga" förnamn uppenbarligen är olämpliga som förnamn på en man. I ett avgörande från Kammarrätten i Göteborg uttalas emellertid att hänsyn ska tas till könet på den som ska bära namnet och att ett förnamn med klart feminin prägel uppenbarligen är olämpligt som förnamn på en man.

Länsrätten i Norrbottens län (2008-11-03, ordförande Johansson) yttrade: I 31 § andra stycket namnlagen föreskrivs att den som enligt 30 § har förvärvat flera förnamn kan genom anmälan till Skatteverket byta ut, stryka eller lägga till ett eller flera förnamn. Ett av de förnamn som har förvärvats enligt 30 § ska dock alltid behållas. Av tredje stycket framgår att anmälan enligt denna paragraf endast får göras en gång. – I 34 § första stycket namnlagen anges att som förnamn inte får godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. Av andra stycket samma paragraf framgår att förnamn som anmäls till Skatteverket enligt 30 eller 31 § förvärvas genom anmälningen, om det inte finns något hinder enligt första stycket mot att namnet godkänns. – I förarbetena (SOU 1960:5 s. 222 f.) till den föregående namnlagen (1963:521) uttalas bland annat följande.

Valet av förnamn är en så personlig angelägenhet, att namngivaren bör medges en mycket vid ram för valfrihet, och det torde knappast vara möjligt eller ens önskvärt att i positiv form föreskriva namnets språkliga beskaffenhet. — Såsom förnamn får ej godkännas namn, som kan väcka anstöt, som kan leda till obehag för bäraren eller som eljest icke är ägnat som förnamn. — Utöver släktnamn äro givetvis alla ord som av annan anledning icke äro ägnade som förnamn uteslutna genom den föreslagna formuleringen. Härvid får man särskilt tänka sig ord, som ej kunna sägas vara direkt stötande eller eljest besvärande för bäraren men som dock ligga sådana ordtyper så nära att de lämpligen bör underkännas. Vid bedömningen av denna fråga kan ock ibland ifrågasättas, om ett namn är ägnat såsom förnamn för det barn som avses, såsom då föräldrar önska giva en flicka ett gossnamn.

Vidare belyses i förarbetena följande beträffande förnamns form. Vad som i detta sammanhang är väsentligt är att förhindra att barn belastas med kuriösa eller frånstötande förnamn. Vidare bör i princip inte såsom förnamn godkännas namn av påtaglig släktnamnstyp (prop. 1963:37 s. 134). – Länsrättens bedömning – Frågan i målet är huruvida Jan-Olov Å. har rätt att genom anmälan om tillägg av förnamn förvärva namnet Madeleine. – Enligt 34 § namnlagen ska förnamn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn inte godkännas. Innehållet i denna bestämmelse har i sak oförändrat förts över från 1963 års namnlag utan närmare kommentar (jfr prop. 1981/82:156 s. 71). – Länsrätten konstaterar att varken i namnlagen eller i dess förarbeten (som huvudsakligen är från 1960-talet) har närmare preciserats vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av huruvida ett förnamn ska godkännas eller inte. I förarbetena uttalas dock att valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en mycket omfattande valfrihet bör medges för namngivaren. Den i målet aktuella situationen att en myndig person önskar bära ett förnamn som inte motsvarar hans eller hennes biologiska kön, har följaktligen inte berörts. Frågan synes inte heller ha prövats av Regeringsrätten. – Av förarbetsuttalandena kan utläsas att syftet med uttrycket "namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn" främst är att förhindra förekomsten av kuriösa och frånstötande förnamn. I refererat betänkande nämns också situationen när föräldrar önskar ge en flicka ett gossnamn, att detta inte är lämpligt och därför ryms inom bestämmelsen för vad som bör underkännas. Förhållandet vilket kön personen har samt huruvida det berörda namnet utifrån svensk namntradition kan anses ha en könskonträr karaktär bör, enligt länsrättens mening, inte i sig utgöra något hinder vid val av förnamn (jfr Kammarrättens i Göteborg domar den 15 oktober 2001, mål nr 2053-2001 samt den 14 november 2001, mål nr 1426-2001). Länsrätten anser vidare att det måste beaktas att samhället i stort har förändrats oerhört under de 45 år som förflutit sedan tillkomsten av 1963 års namnlag och att bedömningen av vilket förnamn som numera kan anses uppenbarligen olämpligt ska präglas av denna utveckling. – Länsrätten konstaterar att förnamnet Madeleine utgör ett sedvanligt förnamn, varför namnet som sådant inte kan anses väcka anstöt. Vidare framgår av utredningen i målet att Jan-Olov Å. är 45 år samt att han under mycket lång tid och senare i allt större utsträckning även har använt sig av förnamnet Madeleine. Det är också tydligt att Jan-Olov Å. är fast i sin inställning om vald livsstil och att förnamnet Madeleine är av yttersta betydelse för hans personliga identitet. Länsrätten anser därför att förnamnet Madeleine inte på något sätt kan antas leda till obehag för Jan-Olov Å. Vid en samlad bedömning finner länsrätten att det också saknas annan anledning att anse att Madeleine uppenbarligen är olämpligt som förnamn för Jan-Olov Å. Länsrätten anser således att det inte föreligger något hinder mot att godkänna Madeleine som ett tillägg av förnamn för Jan-Olov Å. Skatteverkets beslut ska följaktligen ändras. – Med ändring av Skatteverkets beslut förordnar länsrätten att Jan-Olov Å. genom sin anmälan har rätt att som tillägg bära förnamnet Madeleine.

Skatteverket överklagade och yrkade att kammarrätten skulle upphäva länsrättens dom och fastställa Skatteverkets beslut. Till stöd för sin talan anförde Skatteverket följande. Bedömningen enligt 34 § namnlagen ska enligt fast praxis ske med beaktande av om namnet är lämpligt för en man eller en kvinna även om det inte uttryckligen angetts i lagtexten. Skatteverket har i övrigt inga egna särskilda synpunkter på lämpligheten av att ett typiskt kvinnonamn godkänns som namn för en man eller att ett typiskt mansnamn godkänns för en kvinna.

Jan-Olov Å. bestred bifall till överklagandet.

Kammarrätten i Sundsvall (2009-03-31, Pettersén, Lind, referent, Johnsson) yttrade: Vad Skatteverket anfört föranleder inte kammarrätten till annan bedömning än den länsrätten gjort. Överklagandet bör därför lämnas utan bifall. – Kammarrätten avslår överklagandet.

Skatteverket fullföljde sin talan hos Regeringsrätten. Till stöd för sin talan anförde verket bl.a. följande. Kammarrätten i Göteborg har i domar den 15 oktober och den 14 november 2001 (mål nr 1426-2001 och 2053-2001) bedömt att Malin respektive Kristina är olämpliga förnamn för en man. I den nu överklagade domen har Kammarrätten i Sundsvall funnit att Jan-Olov Å. hade rätt att anmäla tillägg av förnamnet Madeleine. Två kammarrätter har således stannat i olika mening i exakt samma fråga, nämligen om en vuxen person vid prövning enligt 34 § namnlagen ska kunna anmäla tillägg av ett förnamn som traditionellt bärs av personer av motsatt kön. Oklarheten berör ett betydande antal ärenden.

Jan-Olov Å. bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Lagtextens utformning utgör i sig inget hinder mot att ett namn som, enligt Skatteverket, anses vara av "kvinnlig karaktär" godkänns som förnamn för en man eller vice versa. I förarbetena finns inget som kan anses utgöra ett hinder för en vuxen person att erhålla ett visst förnamn enbart på grund av det juridiska könet. Det förarbetsuttalande som berör kön avser en annan situation. Inte heller tillgodoses något samhälleligt syfte av att blanda in juridiskt kön i bedömningen av förnamns lämplighet när vuxna personer ansöker om byte eller tillägg av förnamn. Praktiska skäl och lämplighetsskäl talar snarare emot detta, eftersom Skatteverket skulle besparas mycket merarbete i bedömningen av manliga/kvinnliga/könsneutrala förnamn. Individer skulle kunna få leva med namn enligt eget önskemål utan begränsning av det juridiska könet.

Regeringsrätten (2009-09-28, Heckscher, Eliason, Almgren, Brickman, Ståhl) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Jan-Olov Å. har till Skatteverket anmält att han till sina två förnamn Erik Jan-Olov önskar lägga förnamnet Madeleine.

Av 34 § namnlagen framgår att ett förnamn inte får godkännas om det kan väcka anstöt, om det kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller om det av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn. Utgångspunkten är således att ett namn ska godkännas, om inte något av de uppräknade kriterierna är för handen.

Madeleine är ett vanligt förnamn. Namnet i sig kan därför inte väcka anstöt. Inte heller kan namnet, som Jan-Olov Å. själv valt, antas leda till obehag för honom. Frågan är om den omständigheten att namnet Madeleine traditionellt bärs av kvinnor medför att namnet uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn för en man. Valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde. Särskilt gäller detta när en myndig person önskar byta ut eller, som i förevarande fall, lägga till ett förnamn. Regeringsrätten finner att det inte finns skäl att anse att namnet Madeleine uppenbarligen inte är lämpligt för Jan-Olov Å. Överklagandet ska därför avslås.

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten avslår överklagandet.

Föredragna 2009-09-02, föredragande K. Dunnington, målnummer 972-09 (I), 4235-08 (II), 2893-09 (III)