Svea hovrätt referat RH 1993:105

Instans
Svea hovrätt
Referat
RH 1993:105
Målnummer
Ö2614-92
Avgörandedatum
1993-06-08
Rubrik
Fråga om svensk domstols behörighet att pröva frågor om vårdnad, umgänge och underhåll i äktenskapsmål med internationell anknytning.
Lagrum
3 kap. 2 § och 6 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
Rättsfall
•  NJA 1951 s. 471
•  NJA 1969 s. 145
•  NJA 1987 s. 600
•  NJA 1993 s. 65
•  SvJT 1969 rf s. 45

Svenske medborgaren H.S. och brittiska medborgaren J.S. ingick äktenskap i Bahrein 1984. I äktenskapet föddes 1987 dottern A. som är brittisk medborgare. H.S. utvandrade från Sverige 1981 och har numera hemvist i Saudiarabien. A. och J.S. har numera hemvist i England.

H.S. väckte talan om äktenskapsskillnad vid Stockholms tingsrätt, varvid han även yrkade att få vårdnaden om A. samt att J.S. skulle förpliktas att betala visst underhåll för henne. I andra hand yrkade han rätt till umgänge med A. i viss närmare utsträckning. J.S. medgav yrkandet om äktenskapsskillnad men bestred att svensk domstol var behörig att pröva övriga yrkanden. Stockholms tingsrätt dömde genom deldom den 7 januari 1992, som vunnit laga kraft, till äktenskapsskillnad mellan makarna.

Stockholms tingsrätt (1992-06-09, rådmannen Annika Marcus) lämnade J.S:s invändning om rättegångshinder utan bifall samt anförde som skäl:

Tingsrätten har varit behörig att uppta äktenskapsmålet till prövning enligt 3 kap. 2 § 2 p lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Frågan om svensk domstols behörighet i internationella mål angående vårdnaden om barn är inte fullständigt och entydigt reglerad i svensk lag och såvitt gäller mål om umgängesrätt saknas helt uttrycklig reglering. Starka skäl talar dock för att behandla en talan om umgängesrätt på samma sätt som frågan om vårdnad, i allt fall när frågorna förekommer i samma mål och endast framstår som två sidor av samma sak – nämligen att för tiden efter äktenskapsskillnaden reglera föräldrarnas förhållanden till sina barn.

Enligt 3 kap. 6 § lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap får frågan om vårdnad upptas i äktenskapsmål. I förarbetena (prop. 1973:158 s. 110) uttalas att "om barnet vistas i Sverige torde det som regel vara uppenbart att det föreligger behov av att vårdnads- och underhållsfrågorna prövas i äktenskapsmålet här. I övrigt kan närmare anvisningar rörande tillämpningen av paragrafen knappast ges".

I rättspraxis har, när talan rörande vårdnad väckts utan samband med fråga om äktenskapsskillnad, avgörande för frågan om svensk domsrätt varit om barnet haft hemvist i Sverige (NJA 1987 s. 600). När det varit fråga om vårdnad som väckts i ett äktenskapsmål har svensk domsrätt ansetts föreligga även beträffande barn med hemvist i annat land (NJA 1969 s. 145). Avgörande betydelse för denna bedömning har tillmätts dels att enligt svensk nationell rätt domstolen i ett äktenskapsmål även har att uttala sig i fråga om vårdnaden om barn, dels att ett svenskt avgörande varit verkställbart i det andra landet.

I målet är nu fråga om talan rörande vårdnad i ett äktenskapsmål beträffande barn med hemvist i annat land. Enligt svensk nationell rätt har domstolen i äktenskapsmålet även att uttala sig i fråga om vårdnaden om det gemensamma barnet. Det torde också vara klart att tingsrättens avgörande av vårdnadsfrågan kan verkställas i England enligt den i Luxemburg den 20 maj 1980 dagtecknade konventionen (SÖ 1989:8) om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn. Vid nu angivna förhållanden finner tingsrätten sig vara behörig att pröva även frågorna om vårdnad, underhåll och umgänge.

Tingsrätten fann att engelsk rätt skulle tillämpas vid prövningen av vårdnad, underhåll och umgänge.

J.S. anförde besvär över tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle avvisa H.S:s talan beträffande vårdnad, underhåll och umgänge. Såsom grund för yrkandet anförde hon att svensk domstol inte var behörig att pröva de aktuella frågorna, eftersom den enda anknytning till Sverige som förelåg var H.S:s svenska medborgarskap, och att det inte förelåg något praktiskt behov av en prövning här. H.S. bestred ändring.

Svea hovrätt (1993-06-08, hovrättspresidenten Birgitta Blom och t.f. hovrättsassessorn Björn Hansson, referent) undanröjde tingsrättens beslut och avvisade H.S:s talan beträffande vårdnad, underhåll och umgänge samt anförde i sina skäl:

Svensk internationell familjerätt var tidigare i stor utsträckning grundad på den s.k. nationalitetsprincipen, som innebar att en persons rättsställning bedömdes enligt lagen i det land där han var medborgare. Ett utflöde av principen var att medborgarlandets domstolar i princip var behöriga att pröva frågor som angick det egna landets medborgares rättsställning.

Under senare tid har emellertid domicilprincipen i alltmer ökad utsträckning getts företräde både i lagstiftning och rättspraxis vid avgörandet av familjerättsliga frågor med internationell anknytning. Den statliga kommitté som förberedde 1973 års översyn av den internationella äktenskapsrätten, familjerättskommittén, hade i uppdrag att undersöka om det fanns skäl att ytterligare öka hemvistets betydelse i detta sammanhang. Kommittén fann att det inte var möjligt att ge vare sig nationalitets- eller domicilprincipen obetingat företräde. I stället borde enligt kommittén på de olika aktuella områdena praktiskt grundade avväganden avgöra i vad mån hemvistet lämpligen borde jämställas med eller ges företräde framför medborgarskapet. Föredragande statsrådet anslöt sig till denna uppfattning (NJA II s. 572-573).

De ändringar som då vidtogs i 3 kap. lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden om äktenskap och förmynderskap innebar att domicilprincipen gavs förhållandevis stort utrymme såvitt gällde svensk domsrätt i äktenskapsmål med internationell anknytning. Beträffande kärande med hemvist utomlands krävdes att han haft hemvist i Sverige efter fyllda 18 år. Med stöd av denna bestämmelse (3 kap. 2 § 2 p) togs målet om äktenskapsskillnad upp vid Stockholms tingsrätt.

I 3 kap. 6 § föreskrivs att "frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn få upptagas i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i riket skola sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag". Bestämmelsen ansågs inte innebära någon reell förändring i förhållande till tidigare gällande rätt. Den förut gällande lagbestämmelsen reglerade visserligen bara det fallet att barnet hade hemvist i Sverige men ansågs inte utesluta att frågor om vårdnad om och underhåll till barn med hemvist utomlands kunde prövas i Sverige med eller utan samband med skillnadsmål. I förarbetena till 1973 års lagbestämmelse uttalas att sådana frågor bör kunna tas upp i äktenskapsmål "när praktiskt behov kan antas föreligga".

Högsta domstolen har nyligen avgjort ett mål (Ö 1735/92, SÖ 116) som gällde frågan om svensk domsrätt förelåg att pröva moderns yrkande att ensam få vårdnaden om två barn som vistades i Belgien tillsammans med sin fader. Äktenskapsskillnad med förordnande om att vårdnaden om barnen skulle vara gemensam hade meddelats i Sverige, där modern alltjämt hade hemvist. Högsta domstolen uttalade att den omständigheten att käranden hade hemvist i Sverige inte utgjorde tillräcklig anledning för att svensk domsrätt skulle anses föreligga.

Mot denna bakgrund skall bedömas om det föreligger praktiska behov av att i svensk domstol pröva vem som skall ha vårdnaden om A. samt frågor om umgänge med och underhållsbidrag till henne.

Eftersom både A. och J.S. är brittiska medborgare och har hemvist i England torde engelsk rätt vara tillämplig vid bedömningen av de i målet nu aktuella frågorna. Om vårdnadsyrkandet bestrids, vilket synes vara att vänta, blir det nödvändigt att i målet förebringa utredning om A:s nuvarande förhållanden och om J.S:s lämplighet som vårdnadshavare. På motsvarande sätt måste utredning tas fram angående H.S:s möjligheter att i Saudiarabien ordna för A. om vårdnaden anförtros honom, och om hans lämplighet som vårdnadshavare.

Med hänsyn till vad som nu anförts utgör den omständigheten att H.S. är svensk medborgare inte tillräckliga skäl för att svensk domsrätt skall anses föreligga såvitt avser H.S:s yrkanden om vårdnad, umgänge och underhåll.

Hovrättsrådet Lars-Åke Olvall och hovrättslagmannen Bengt Sjögren var skiljaktiga och anförde:

I förevarande mål är bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap tillämplig. Av denna följer att frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn får upptagas i äktenskapsmål. Tingsrätten har varit behörig att ta upp äktenskapsmålet. Till vårdnad hör även frågor om umgänge med barn. På grund härav och med beaktande av dels att en svensk dom – såvitt kan bedömas- synes kunna vinna erkännande i England samt dels att en svensk domstol enligt nationell rätt i äktenskapsskillnadsmål alltid har att uttala sig i fråga om vårdnaden om det gemensamma barnet är – såsom tingsrätten funnit den svenska domstol som tagit upp äktenskapsmålet även behörig att pröva frågorna om vårdnad, underhåll och umgänge. Vi lämnar därför besvären utan bifall.

Målnummer Ö 2614/92