Svea hovrätt referat RH 1993:32

Instans
Svea hovrätt
Referat
RH 1993:32
Målnummer
B1883-92
Avgörandedatum
1993-02-26
Rubrik
Val mellan fängelse och skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
Lagrum
•  1 § lagen (1989:928) om samhällstjänst
•  30 kap. 9 § brottsbalken
Rättsfall
RH 1990:115

Åklagaren yrkade vid Stockholms tingsrätt ansvar å P.F. född 1968, för bedrägeri i förening med urkundsförfalskning i tre fall, bedrägeri, olovligt förfogande (avseende tre körkort och ett kontokort), jaktbrott (otillåten jakt på mås), hot mot tjänsteman, obehörigt avvikande från trafikolycksplats och otillåten vänstersväng. Brotten var i huvudsak begångna under tiden april-augusti 1991. Bedrägerierna bestod i att P.F. i tre fall med utnyttjande av följesedlar på vilka han falskeligen skrivit oläsliga namn, medelst vilseledande förmått företrädare för fyra olika bolag att på kredit utlämna bildelar och radioartiklar till ett sammanlagt värde av ca 72 000 kr.

Stockholms tingsrätt (1992-05-20, rådmannen Göran Nilsson samt nämndemännen Torbjörg Hagström, Constance Kron och Eva Marklund) ogillade åtalet för hot mot tjänsteman och dömde P.F. för övriga åtalade brott till fängelse fyra månader. I påföljdsdelen anförde tingsrätten:

P.F. återfinns i utdrag av kriminalregistret under tre avsnitt. Den 15 augusti 1989 dömdes han för bl. a. rån till fängelse tre år. Senast dömdes han den 10 maj 1990 för falskt larm till fängelse två månader. P.F. blev den 11 december 1990 villkorligt fri från fängelse med en straffåterstod om ett år och sju månader.

Av personutredningen framgår att P.F. lever under tämligen välordnade förhållanden.

P.F. skall nu dömas för bl. a. allvarlig och omfattande förmögenhetsbrottslighet. Brotten har begåtts när P.F. har varit villkorligt fri från fängelse. Mot bakgrund av det anförda och då P.F:s personliga förhållanden inte talar tillräckligt starkt däremot bör P.F. dömas till fängelse. Vid straffets bestämmande har tingsrätten i mildrande riktning beaktat att P.F. har bemödat sig om att återanskaffa gods som han har tillägnat sig genom brotten.

P.F. vädjade mot domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för obehörigt avvikande från trafikolycksplats och, i vart fall, döma honom till en icke frihetsberövande påföljd.

Svea hovrätt (1993-02-26, hovrättslagmannen Christer Rune, hovrättsrådet Anders Holmstrand, t.f. hovrättsassessorn Maria Lindh, referent, samt nämndemännen Bernt Gehlin och Conny Almén) ogillade åtalet för obehörigt avvikande från trafikolycksplats samt dömde P.F. för den ifrågavarande brottsligheten i övrigt till skyddstillsyn med samhällstjänst etthundrafemton timmar. I domslutet angavs att fängelse fyra månader skulle ha dömts ut om fängelse i stället hade valts som påföljd.

I påföljdsdelen anförde hovrätten efter att ha erinrat om P.F:s ålder och tidigare brottslighet följande:

I målet har gjorts en utredning om samhällstjänst. Frivårdsmyndigheten har i sitt yttrande ställt sig positiv till att påföljden bestäms till skyddstillsyn med föreskrifter om samhällstjänst. P.F. har samtyckt till att ådömas en sådan påföljd.

Med hänsyn till den brottslighet som P.F. tidigare har gjort sig skyldig till talar starka skäl för att påföljden nu bör bestämmas till fängelse. Å andra sidan talar vad som upplysts om P.F:s personliga förhållanden med viss styrka för en icke frihetsberövande påföljd; ett frihetsstraff skulle allvarligt försvåra P.F:s anpassning till samhället och innebära risk för att den förhållandevis gynnsamma utveckling som kan skönjas bryts. Det står också klart att P.F. är i behov av det stöd som en övervakning kan ge. Skälen för ett fängelsestraff har emellertid den tyngden att skyddstillsyn kan komma i fråga endast om denna förenas med samhällstjänst. Enligt hovrättens mening föreligger förutsättningar att döma till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.

Målnummer B 1883/92