Svea hovrätt referat RH 1993:54

Instans
Svea hovrätt
Referat
RH 1993:54
Målnummer
B1616-92
Avgörandedatum
1993-02-12
Rubrik
Fråga om underlåtenhet att i godsdeklaration ange att vikten för det transporterade farliga godset understigit viss gräns skall medföra skyldighet att medföra den säkerhetsutrustning som enligt särskild föreskrift krävs om godsmängden överskrider sagda gräns.
Lagrum
•  9 § och 16 § första stycket första punkten lagen (1982:821) om transport av farligt gods
•  Statens Räddningsverks föreskrifter med marginalnummer 10240 och 10260
Rättsfall
•  Hovrättens över Skåne och Blekinge avd. 4 dom den 20 september 1989 DB 4187
•  Hovrättens för Västra Sverige avd. 5 dom den 8 oktober 1992 DB 151

P.H. åtalades vid Örebro tingsrätt för att han transporterat farligt gods med lastbil trots att fordonet enligt gällande föreskrifter saknade lyktor med orangefärgat sken och brandsläckare. Ansvar yrkades enligt 9 § och 16 § 1 st. 1 p. lagen (1982:821) om transport av farligt gods samt Statens Räddningsverks föreskrifter (ADR) med marginalnummer 10240 och 10260.

Örebro tingsrätt (1992-04-23, rådmannen Kerstin Andersson) ansåg att P.H. brustit i aktsamhet genom att transportera det farliga godset utan att kontrollera att lastbilen var utrustad med föreskrivna lyktor och brandsläckningsmateriel och dömde P.H. för brott mot lagen om transport av farligt gods till 30 dagsböter.

P.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade i hovrätten att åtalet skulle ogillas eller att straffet i vart fall skulle bestämmas till penningböter. Åklagaren bestred ändring.

P.H. anförde som grund för sin talan bl.a. följande. Den ifrågavarande lasten, såvitt avsåg farligt gods, var av begränsad kvantitet, varför den i enlighet med undantagsbestämmelserna med marginalnummer 10011 i ADR fick transporteras utan den av åklagaren angivna utrustningen. Den i marginalnummer 10 012 ADR intagna föreskriften, vari stadgas att godsdeklarationen – i det fall undantagsbestämmelsen utnyttjas – skall innehålla texten: "Lasten överskrider inte undantagsgränserna enligt marginalnummer 10011", är en ordningsföreskrift utan straffsanktion. Det går heller inte att utläsa till vem denna föreskrift riktar sig. Med hänsyn till svårigheten att rätt tolka bestämmelserna var hans okunnighet ursäktlig. Om ansvar ändå skulle komma ifråga var förseelsen så ringa att påföljden borde bestämmas till penningböter.

Åklagaren anförde som grund för sitt bestridande bl.a. följande. Som en förutsättning att få åberopa undantagsgränserna enligt marginalnummer 10011 ADR, gäller att det av godsdeklarationen framgår att transporten sker enligt dessa undantagsgränser. Eftersom den aktuella fraktsedeln inte innehåller någon sådan – i marginalnummer 10 012 ADR föreskriven – uppgift i godsdeklarationen gäller inte heller undantagsbestämmelserna. Detta förhållande gäller oavsett vem som fyller i godsdeklarationen. Det har ålegat P.H. att före färden informera sig om dessa bestämmelser angående transport av farligt gods. Eftersom han underlåtit detta har han förfarit oaktsamt.

Svea hovrätt (1993-02-12, hovrättsråden Jan Vilgeus och Lars-Åke Olvall samt t.f. hovrättsassessorn Björn Hansson, referent) ogillade åtalet och upphävde tingsrättens dom. I sina skäl anförde hovrätten:

Enligt Statens Räddningsverks straffsanktionerade föreskrifter skall vid transport av farligt gods transportenheten ha viss säkerhetsutrustning, bl.a. brandsläckare och orangefärgade lyktor (marginalnummer 10240 och 10260).

Av föreskriften under marginalnummer 10011 framgår att begränsade kvantiteter farliga ämnen får transporteras utan särskilda krav på utrustning. – Under marginalnummer 10 012 föreskrivs att, för det fall undantagsgränserna vid marginalnummer 10011 utnyttjas, i godsdeklarationen skall införas texten "Lasten överskrider inte undantagsgränserna enligt marginalnummer 10011".

Utredningen visar att den i målet aktuella lasten var av det slaget att undantagsbestämmelserna i marginalnummer 10 011 är tillämpliga.

Fråga är nu om den omständigheten att i godsdeklarationen inte intagits den text som föreskrivs i marginalnummer 10 012 skall leda till att P.H. ändå skulle ha haft sitt fordon utrustat på sätt åklagaren påstått.

Av utredningen i målet framgår att osäkerhet råder om såväl syftet med föreskriften under marginalnummer 10 012 som hur den skall tillämpas i praktiken. Det går inte heller att utläsa till vem bestämmelsen riktar sig. Enligt hovrättens mening har inte föreskriften utformats på sådant sätt eller eljest knutits samman med bestämmelsen i marginalnummer 10 011 att avsaknad av den föreskrivna anteckningen i godsförteckningen vid en straffrättslig bedömning kan upphäva verkan av det undantag från huvudregeln om fordonets utrustning som uppställs i sistnämnda bestämmelse. Åtalet skall därför lämnas utan bifall och tingsrättens dom upphävas.

Målnummer B 1616/92