Svea hovrätt referat RH 1993:82

Instans
Svea hovrätt
Referat
RH 1993:82
Målnummer
B1164-93
Avgörandedatum
1993-06-17
Rubrik
Fråga om förutsättningarna för samhällstjänst i ett fall där den tilltalade återfallit i förmögenhetsbrott av likartat slag.
Lagrum
1 § lagen (1989:928) om samhällstjänst

Åklagaren yrkade vid Eskilstuna tingsrätt ansvar å L-L.J. för stöld och försök till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning enligt följande gärningsbeskrivning: L-L.J., som i sitt arbete har haft som uppgift att hjälpa L.A. i hennes bostad i Eskilstuna, har den 11 februari 1992 från bostaden olovligen tagit och tillägnat sig L.A:s bankbok och legitimationshandling. L-L.J. och L.E. har den 12 februari 1992 tillsammans och i samråd fyllt i en fullmaktsblankett och ett uttagskvitto samt på handlingarna förfalskat L.A:s namnteckning. Förfalskningen har inneburit fara i bevishänseende. L-L.J. och L.E. har härefter samma dag, också då tillsammans och i samråd, uppdragit åt en bekant man att som fullmäktig uppsöka Sparbankens kontor på Kungsgatan i Eskilstuna med uppdrag att å deras vägnar ta ut beloppet på uttagskvittot, 31000 kr. De har till mannen överlämnat bankboken och de förfalskade handlingarna, vilka han därefter presenterat för bankpersonal. Någon utbetalning har inte kommit till stånd. L-L.J. och L.E. har, genom att på sätt som angivits ovan anlita mannen, vilselett bankpersonal om behörigheten att förfoga över kontot. Gärningen hade, om den fullbordats, inneburit vinning för L-L.J. och L.E. samt motsvarande skada för banken och risk för slutlig förlust för L.A. Fara för brottets fullbordan har förelegat.

L-L.J. erkände de åtalade gärningarna.

Eskilstuna tingsrätt (1993-03-18, rådmannen Bertil Jarl samt nämndemännen Tage Andersson, Iris Harrysson och Lennart Bengtsson) dömde L-L.J. för stöld och försök till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning samt förordnade att L-L.J. tidigare ådömd skyddstillsyn skulle avse även de nya brotten och förenas med en månads fängelse.

I tingsrättens dom antecknades följande om L-L.J:s personliga förhållanden: L-L.J. är 28 år. Hon förekommer i kriminalregistret under två avsnitt. I juni 1988 dömdes hon för bedrägeri och urkundsförfalskning avseende ett utbetalningskort på 2 000 kr som var utställt på en annan person och som hon av misstag fått i sin hand. Brotten begicks den 9 juni 1987. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 40 dagsböter. Den 11 mars 1991 dömdes hon för stöld av 2 000 kr från sin dåvarande arbetsgivare. Det brottet begicks den 30 april 1990. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

Tingsrätten hänvisade också till ett som bilaga till domen fogat yttrande den 10 mars 1993 i vilket Frivårdsmyndigheten i Eskilstuna anförde bl. a. följande. L-L.J. är utbildad undersköterska. Efter senaste domen hade hon ett vikariat på Mälarsjukhusets onkologavdelning. Den 7 november 1991 fick hon arbete inom hemtjänsten. Därifrån blev hon den 14 februari 1992 avstängd på grund av nu aktuella brott. Då sökte hon och fick arbete på ett sjukhem. Där hann hon arbeta fem dagar innan arbetsgivaren genom arbetsförmedlingen fick veta att hon var misstänkt för brott och hon blev tvungen att sluta. Tiden från maj 1992 till oktober 1992 var L-L.J. arbetslös. I oktober fick hon ett extra arbete på Mälarsjukhuset där hon tjänstgjorde på olika avdelningar t.o.m. den 21 december 1992. Därefter skulle hon få ett vikariat. Arbetsgivaren ville då ha referenser från arbetsförmedlingen och fick därmed också information om brottsmisstankarna. Hon slutade arbetet på sjukhuset samma dag. – L-L.J. är ensamstående mamma till en dotter född 1986. Från juni 1990 till augusti 1991 var flickan frivilligt placerad i fosterhem. L-L.J. hade en regelbunden kontakt med henne men kände sig inte tillräckligt stark för att ensam ha ansvaret. Någon kontakt med dotterns far har hon inte. Familjehemsplaceringen var inte bra för flickan. Konflikter förekom under hela tiden mellan familjen och L-L.J. Efter augusti 1991 har L-L.J. byggt upp en tryggare tillvaro för sin dotter hemma hos sig. Som stöd har hon en pojkvän. Paret bor inte tillsammans. – L-L.J:s ekonomi har ofta varit ansträngd. Hennes nuvarande arbetssituation är mycket osäker. Hon kommer inte att kunna få något arbete som motsvarar hennes utbildning utan får söka något helt annat arbete eller också skaffa sig en annan utbildning. – Nu aktuella brott är över ett år gamla. Övervakningsnämnden har under utredningstiden förlängt övervakningstiden tre gånger. Övervakningen upphörde den 11 februari 1993. Kontakten mellan övervakaren och L-L.J. har fungerat mycket bra och L-L.J. har skött sina skyldigheter utmärkt. Den aktuella tiden har varit mycket svår för henne. Hon har bittert ångrat sitt handlande. För att bearbeta sina problem hade hon en kortare tids psykologkontakt under februari/mars 1992. – Frivårdsmyndigheten föreslår att den tidigare ådömda skyddstillsynen får omfatta även de nya brotten. Med hänsyn till att dessa ligger ett år tillbaka i tiden och till att övervakningen redan förlängts med elva månader synes en kortare förlängning av övervakningen kunna räcka. I andra hand föreslås samhällstjänst.

Tingsrätten anförde som motivering till sitt val av påföljd:

Den nu aktuella brottsligheten har ett högt straffvärde. Vid påföljdsvalet måste emellertid beaktas även att drygt ett år har förflutit sedan brottet begicks, att den tidigare ådömda övervakningen förlängts elva månader på grund av den nya brottsligheten och att L-L.J. har svårt att få ett nytt arbete inom sitt yrkesområde.

Tingsrätten anser därför att det finns skäl att frångå ett längre fängelsestraff som påföljd och i stället välja fortsatt skyddstillsyn. Denna bör dock med hänsyn till brottslighetens straffvärde och återfall i brott förenas med en kortare tids fängelse.

Åklagaren och L-L.J. överklagade domen. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle undanröja den tidigare ådömda skyddstillsynen och för därmed avsett brott och nu aktuella brott döma L-L.J. till fängelse. Hon å sin sida yrkade att påföljden för nu aktuella brott skulle bestämmas till fortsatt skyddstillsyn, eventuellt med föreskrifter om samhällstjänst men i vart fall utan förening med fängelse.

Svea hovrätt (1993-06-17, hovrättsråden Olof Bremberg och Ingrid Olsson, referent, hovrättsassessorn Anna Nygren Malmenfelt samt nämndemännen Ghun Ljungwald och Yngve Larsson) ändrade tingsrättens dom på följande sätt: Förordnandet om att skyddstillsynen skall förenas med fängelse upphävs. L-L.J. skall på nytt ställas under övervakning. Frivårdsmyndigheten i Eskilstuna skall ansvara för övervakningen och har att utse övervakare för henne. Övervakningen skall pågå till den 11 mars 1994. L-L.J. skall i samband med verkställigheten utföra oavlönat arbete i 160 timmar enligt en arbetsplan som upprättas av Frivårdsmyndigheten i Eskilstuna. Om fängelse hade valts, skulle fängelse sex månader ha ådömts.

Hovrätten anförde i sina domskäl:

Brotten har begåtts mot en äldre kvinna som L-L.J. hade till uppgift att hjälpa på grund av sin anställning inom hemtjänsten. Med hänsyn till bl.a. dessa förhållanden finns det skäl att se allvarligt på brottsligheten. Till bilden hör att den skyddstillsyn som ådömdes L-L.J. den 11 mars 1991 avsåg stöld från hennes dåvarande arbetsgivare. Vad L-L.J. tidigare dömts för och nu gjort sig skyldig till är emellertid inte av sådan art eller omfattning att det framstår som oundgängligen påkallat att döma henne till fängelse. För en annan påföljd än fängelse talar den omständigheten att brotten redan fått negativa verkningar för L-L.J. såtillvida att hon har särskilda svårigheter att få en ny stadigvarande anställning. En omständighet som talar i samma riktning är den betydande risken för att L-L.J. som för närvarande synes leva under relativt ordnade förhållanden, genom ett fängelsestraff skulle bli utsatt för skadlig påverkan och få sociala problem av sådana slag som hon hittills verkar att ha undgått.

L-L.J. har för att avhålla sig från fortsatt brottslighet behov av det stöd som en övervakare kan ge. Det är därför lämpligt att låta den tidigare ådömda skyddstillsynen få omfatta även de nya brotten och ställa L-L.J. under övervakning till den 11 mars 1994 då prövotiden löper ut.

Enbart fortsatt skyddstillsyn med förordnande om ytterligare övervakningstid kan emellertid inte anses vara en tillräckligt ingripande påföljd. Frivårdsmyndigheten i Eskilstuna har i yttrande till hovrätten den 28 maj 1993, med hänvisning till en företagen utredning för samhällstjänst enligt lagen (1989:928) i samma ämne, föreslagit att skyddstillsynen förenas med föreskrifter om samhällstjänst, dvs. skyldighet att utföra oavlönat arbete. L-L.J. har förklarat sig villig att följa sådana föreskrifter. Hovrätten anser att L-L.J. bör kunna undgå fängelsestraff om hon i stället döms till fortsatt skyddstillsyn med föreskrifter om samhällstjänst. Påföljden skall därför bestämmas i enlighet härmed. Eftersom ett fängelsestraff skulle ha fastställts till sex månader bör tiden för det oavlönade arbetet bestämmas till 160 timmar.

Målnummer B 1164/93