Svea hovrätt referat RH 1995:137

Instans
Svea hovrätt
Referat
RH 1995:137
Målnummer
ÖH2976-95
Avdelning
6
Avgörandedatum
1995-09-28
Rubrik
Hyresnämndsmål. I mål om förlängning av hyresavtal har hyresnämnd delgivit part handlingar och kallelse till muntlig förhandling genom kungörelsedelgivning enligt 17 § delgivningslagen (1970:428) därvid meddelande om var handlingarna hålls tillgängliga och om handlingarnas innehåll inte införts i Post- och Inrikes Tidningar och/eller ortstidning utan anslagits i myndighetens lokal. Hovrätten har funnit att parten inte delgivits handlingarna i vederbörlig ordning. Att trots detta meddela beslut har ansetts utgöra sådan domvilla som sägs i 59 kap. 1 § 2 rättegångsbalken.
Lagrum
•  17 § delgivningslagen (1970:428)
•  59 kap. 1 § 2 rättegångsbalken

S.B. hyrde en bostadslägenhet i Kommanditbolaget Nordostpassagen 41-43:s hus i Göteborg. S.B. avled i juli 1993 och hyresrätten utövades härefter av hennes dödsbo vars ende dödsbodelägare var K-G.B.. Bolaget sade upp hyresavtalet till upphörande den 30 april 1995. Sedan tvisten om förlängning av hyresavtalet hänskjutits till hyresnämnden i Göteborg hölls muntlig förhandling. Kallelse till förhandlingen och handlingarna i ärendet delgavs dödsboet genom kungörelsedelgivning.

Hyresnämnden (1995-06-19, hyresrådet H.H. samt två intresseledamöter) förklarade i beslut bl.a. att hyresavtalet mellan kommanditbolaget och S.B:s dödsbo upphört att gälla den 30 april 1995 och att dödsboet omedelbart skulle avflytta från lägenheten.

Dödsboet överklagade hyresnämndens beslut och yrkade i hovrätten i första hand att målet återförvisades till hyresnämnden och i andra hand att kommanditbolagets talan vid hyresnämnden lämnades utan bifall.

Svea hovrätt (1995-09-28, hovrättsråden Ulla Erlandsson och Karl Matz, referent, samt hovrättsassessorn Charlotte De Geer) undanröjde hyresnämndens beslut och återförvisade målet till hyresnämnden för fortsatt handläggning.

I skälen till beslutet anförde hovrätten.

Av handlingarna i målet framgår följande.

S.B. hyrde en lägenhet om ett rum och kök på Nordostpassagen 41 i Göteborg av kommanditbolaget. För tiden efter det att hon avled i juli 1993 utövades hyresrätten av hennes dödsbo. Ende dödsbodelägare är K-G.B.. I januari 1995 sade kommanditbolaget upp hyresavtalet till den 30 april 1995 under åberopande av obetald hyra samt att dödsboet inte hade behov av lägenheten. Sedan tvist om förlängning av hyresavtalet uppkommit mellan dödsboet och kommanditbolaget hänsköt bolaget tvisten till hyresnämnden. Av bolagets ansökan till hyresnämnden framgick bl.a. att hyran för lägenheten inte betalats sedan augusti 1994 samt att upprepade försök gjorts från kommanditbolagets sida för att nå dödsboet med betalningsuppmaningar, dock utan resultat. Hyresnämnden försökte delge dödsboet vid upprepade tillfällen utan att lyckas erhålla något bevis om att delgivning skett. Den 23 maj 1995 fattade hyresnämnden beslut om att dödsboet skulle delges handlingarna och kallelse till sammanträde genom kungörelsedelgivning som skulle ske genom anslag på nämndens kansli. Därvid hölls handlingarna tillgängliga på hyresnämndens kansli under viss tid samt anslogs meddelande härom i nämndens lokal. – Hyresnämnden höll sammanträde i ärendet den 19 juni 1995. Dödsboet var inte närvarande. Hyresnämnden meddelade beslut samma dag.

Som grund för sitt yrkande om återförvisning har dödsboet åberopat att det inte har delgivits handlingarna och kallelse i ärendet vid hyresnämnden. Härvid har dödsboet uppgivit att hyresvärden genom låsbyte har hindrat dödsboet från att ta del av handlingar som sänts till dödsboet under adress Nordostpassagen 41. Till stöd för sitt andrahandsyrkande har dödsboet anfört att någon uppsägning inte skett, att dödsboet har en kvittningsgill motfordran på kommanditbolaget överstigande hyresskulden samt att hyresrätten övergått från dödsboet till dess ställföreträdare K-G.B..

Hovrätten har inhämtat yttrande från hyresnämnden i frågan varför annonsering underlåtits vid kungörelsedelgivningen. Hyresnämnden har redogjort för de delgivningsförsök som tidigare gjorts med dödsboet samt anfört bl.a. följande. "På grund av anförda förhållanden utfärdades kungörelsedelgivning, varvid ordföranden fann – med hänsyn till det som upplysts och i övrigt förekommit i ärendet – att införandet i tidningen kunde antas bli verkningslöst; dödsboet bedömdes vara i en sådan belägenhet att dess ställföreträdare ingalunda skulle komma att läsa en kungörelse i tidningen."

När det gäller frågan om dödsboet har blivit i vederbörlig ordning delgivet vid hyresnämnden, bortser hovrätten från dödsboets påstående om låsbyte, samt gör i övrigt följande bedömning.

Utredningen i målet ger vid handen att det förelåg förutsättningar för att delge dödsboet kallelse till sammanträde inför hyresnämnden samt övriga handlingar i ärendet genom kungörelse.

Kungörelsedelgivning skall ske i enlighet med vad som stadgas i 17 § delgivningslagen (1970:428). Där sägs att kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten, eller på plats som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens innehåll införs i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. Vidare sägs att om det finns särskild anledning att anta att införande i tidning är meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid.

Bestämmelsen ändrades, i nu aktuellt avseende, senast genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1994. Dessförinnan stadgades att det skulle vara "uppenbarligen meningslöst" med införande i tidning för att detta skulle kunna underlåtas. Lagändringen kom till stånd för att möjliggöra för myndigheterna att oftare kunna avstå från tidningsannonsering (prop. 1993/94:19 s.1). I nämnda proposition anges som exempel på när kungörelse i tidning kan te sig meningslös, delgivning med en utländsk medborgare, som på goda grunder kan antas – kanske helt nyligen – ha flyttat tillbaka till sitt hemland eller med en person som har en sådan social situation att det förefaller uteslutet att han skulle läsa en kungörelse i en tidning. Föredraganden anförde att förutsättningarna för när det är berättigat att frångå tidningsannonsering och inskränka sig till att anslå meddelandet i myndighetens lokal bör anges på ett mindre restriktivt sätt än tidigare för att därigenom ge ett bättre uttryck för vilken prövning som bör ske. Han poängterade dock att det är viktigt att lagtexten inte kan läsas som ett stöd för att slentrianmässigt underlåta tidningsannonsering (prop. 1993/94:19 s. 16).

Hovrätten finner, mot bakgrund av vad som anförts ovan, att hyresnämnden inte kan anses ha haft särskild anledning att anta att införande i tidning skulle ha varit meningslöst. Den omständigheten att dödsboet varit svårdelgivet utgör inte skäl för att underlåta annonsering. Hovrätten finner således att dödsboet inte i vederbörlig ordning delgivits handlingarna i ärendet. Hyresnämndens förfarande att trots detta meddela beslut i ärendet utgör domvilla som sägs i 59 kap. 1 § 2 rättegångsbalken. Hyresnämndens beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till hyresnämnden.

Målnummer ÖH 2976/95