Svea hovrätt referat RH 2001:5

Instans
Svea hovrätt
Referat
RH 2001:5
Målnummer
Ö525-01
Avdelning
9
Avgörandedatum
2001-02-20
Rubrik
Ansökan om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken - avseende förbud vid vite att bedriva konkurrerande verksamhet - har inte beviljats då åtgärden inte ansetts vara ägnad att säkerställa det anspråk (skadestånd) som föranlett ansökan.
Lagrum
15 kap. 3 § rättegångsbalken
Rättsfall
•  NJA 1993 s. 182
•  AD 1995 nr 127
•  RH 1997:122

Scanomat Krogab AB (Krogab) ansökte vid tingsrätten i ett fristående ärende om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken att tingsätten vid vite om två miljoner kr skulle förbjuda, i första hand Stock Å  Sten Kaffeautomater AB (SSK AB) och P.V.P, i andra hand enbart SSK AB och i sista hand enbart P.V.P att driva konkurrerande verksamhet med Krogab. Till stöd för yrkandet anförde Krogab i sin ansökan bl.a. följande.

Ett med SSK AB den 20 oktober 1997 träffat franchiseavtal har upphört. Avtalet innehåller en bestämmelse om att franchisetagaren under en tidsperiod av ett år efter avtalets upphörande inte får vare sig direkt eller indirekt inom Sverige driva rörelse med verksamhet som konkurrerar med Krogabs eller ingå eller söka ingå samarbete med eller på annat sätt verka tillsammans med annat företag, eller utföra tjänst eller tillverka produkt som kan konkurrera med Krogabsystemet. P.V.P har undertecknat en personlig konkurrensbegränsning av likalydande innebörd. Envar av SSK AB och P.V.P har efter avtalets upphörande fortsatt att bedriva med Krogab konkurrerande verksamhet och härigenom brutit mot sina förpliktelser enligt avtalet vilket hindrar och försvårar utövningen av Krogabs rätt.

I ansökningen angavs vidare att Krogab hade anspråk på skadestånd av sina motparter och att detta anspråk skulle bli föremål för rättegång i allmän domstol eller i skiljeförfarande.

SSK AB och P.V.P bestred yrkandet och gjorde gällande, i första hand att ingen av dem bedrev med Krogab konkurrerande verksamhet och i andra hand att konkurrensklausulen var ogiltig på grund av konkurrensrättsliga eller avtalsrättsliga regler. De gjorde vidare gällande att förutsättningar för vitesförbud inte förelåg och att vitesbeloppet var för högt.

Eskilstuna tingsrätt (2000-12-29, rådmannen Maria Lindhe) biföll på så sätt Krogabs ansökan att tingsrätten förbjöd envar av SSK AB och P.V.P att vid vite driva rörelse med verksamhet som konkurrerar med Krogab på närmare angivet sätt. Vitesbeloppet fastställdes för SSK AB till en miljon kr och för P.V.P till 500 000 kr. Tingsrätten erinrade vidare om att Krogab enligt 15 kap. 7 § rättegångsbalken inom en månad från beslutets dag skulle väcka talan i saken vid domstol eller om saken skulle prövas i annan ordning enligt vad som gäller därom och att om sådan talan ej väcktes säkerhetsåtgärden omedelbart skulle återgå.

Som skäl för beslutet anförde tingsrätten följande. Krogab får anses ha visat sannolika skäl för ett anspråk mot SSK AB och P.V.P som en följd av att de i strid med avtal bedrivit med Krogab konkurrerande verksamhet. Det kan skäligen befaras att SSK AB och P.V.P fortsätter att bedriva sådan verksamhet och härigenom hindrar eller försvårar utövningen av Krogabs rätt eller väsentligen förringar dess värde.

SSK AB och P.V.P överklagade beslutet och yrkade, vardera för sitt vidkommande, att hovrätten skulle ogilla Krogabs talan om säkerhetsåtgärder. Till grund för sin talan åberopade de sammanfattningsvis att konkurrensklausulen är otydligt formulerad i det att man inte kan utläsa vilka åtgärder, handlingar eller underlåtenheter som omfattas av klausulen, att tingsrättens beslut strider mot viss angiven EG-förordning och 7 § konkurrenslagen (1993:20), att det inte visats att SSK AB – som överlåtit sin verksamhet till annat bolag – och P.V.P bedrivit eller bedriver en med Krogab konkurrerande verksamhet, att konkurrensklausulen enligt allmänna grundsatser förfallit, eftersom avtalet upphört till följd av avtalsbrott från Krogabs sida och att klausulen skall lämnas utan avseende eller i vart fall jämkas väsentligt med hänsyn till bestämmelserna i 36 § avtalslagen (1915:218) och 38 § samma lag.

Krogab bestred ändring av tingsrättens beslut. I andra hand medgav Krogab att förbuden inskränktes till att omfatta de marknadsområden inom vilka SSK AB utnyttjat sin rätt enligt franchiseavtalet.

Av det för hovrätten tillgängliga aktmaterialet framgick att tingsrätten i protokollsbeslut den 7 februari 2001 – efter att ha konstaterat att Krogab inte inom föreskriven tid väckt talan vid tingsrätten mot SSK AB eller P.V.P – hade avskrivit målet från vidare handläggning samt att Krogab den 29 januari 2001 till Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut hade ingett en påkallelseskrift i vilken yrkats att SSK AB solidariskt med P.V.P skulle förpliktas att på angivna grunder till Krogab utge skadestånd om 2 368 500 kr jämte viss ränta.

Svea hovrätt (2001-02-20, hovrättslagmannen Mats Melin samt hovrättsråden Lars Hesser och Peter Borgström, referent) upphävde de i det överklagade beslutet beviljade säkerhetsåtgärderna.

I sina skäl anförde hovrätten följande.

Hovrätten konstaterar till en början att tingsrättens avskrivningsbeslut inte innebär att den beviljade säkerhetsåtgärden upphört att gälla (se Fitger, Rättegångsbalken 1, s. 15:16 f.) På grund härav, och då Krogab inom föreskriven tid inlett skiljeförfarande gentemot SSK AB och P.V.P, skall deras överklaganden prövas i sak.

Som en allmän regel gäller att tvångsverkställighet rörande ett civilrättsligt anspråk inte kan ske förrän en domstol eller annat rättsskipande organ dömt i saken. Bestämmelserna om säkerhetsgåtgärder i 15 kap. rättegångsbalken utgör undantag från denna huvudregel och syftar till att trygga att den tappande parten fullgör vad som åläggs honom i ett kommande domstolsavgörande eller i en annan exekutionstitel. Generellt gäller att den åtgärd som beslutas med stöd av 15 kap. 3 § rättegångsbalken skall vara ägnad att säkerställa det anspråk som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning (se Fitger, Rättegångsbalken 1, s. 15:10 f. och de där anmärkta rättsfallen NJA 1993 s. 182, AD 1995 nr 127 och RH 1997:122). När det gäller fristående säkerhetsåtgärder kommer denna princip till uttryck också i 15 kap. 7 § rättegångsbalken, där det stadgas att sökanden när en säkerhetsåtgärd beviljats, om ej talan redan väckts, inom en månad från beslutet skall väcka talan i saken vid domstol eller, om anspråket skall prövas i annan ordning, enligt vad som gäller därom.

Krogabs talan i det inledda skiljeförfarandet avser ett mot SSK AB och P.V.P riktat yrkande om utfående av ett belopp om 2 368 500 kr i skadestånd jämte viss ränta. De åtgärder som avses i det överklagade beslutet – förbud vid vite att bedriva konkurrerande verksamhet – kan inte anses vara ägnade att säkerställa det anspråk som Krogabs vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut förda talan sålunda gäller.

Det anförda leder till att de i överklagade beslutet beviljade säkerhetsåtgärderna skall hävas.

Målnummer Ö 525-01