Svea hovrätt referat RH 2001:77

Instans
Svea hovrätt
Referat
RH 2001:77
Målnummer
T7804-99
Avdelning
6
Avgörandedatum
2001-09-26
Rubrik
Fel hos tjänst. Fråga om tjänsten utförts fackmässigt och om försummelse att underrätta beställaren om förhållanden av betydelse för denne har medfört att tjänsten skall anses felaktig.

Under hösten år 1998 utförde Finnboda Marin Aktiebolag muddringsarbeten m.m. åt U.K. i hamnen till hennes fastighet på Duvholmen i Lidingö. Bolaget yrkade i ansökan om betalningsföreläggande att U.K. skulle förpliktas att till bolaget betala 42 750 kr jämte ränta för utfört arbete och materialkostnader.

U.K. bestred yrkandet och målet överlämnades till tingsrätten. Bolaget vidhöll där sin talan och U.K. bestred käromålet.

Bolaget anförde till utveckling av sin talan i huvudsak följande.

U.K. beställde såsom näringsidkare muddrings- och byggnadsarbeten av bolaget att utföras enligt hennes närmare anvisningar under sju arbetsdagar till ett fast pris av 40 000 kr exklusive mervärdesskatt. Material skulle inköpas efter beställning av U.K. och betalas särskilt. U.K. lämnade inte någon specifikation över vilket arbete som skulle utföras eller vilket resultat som skulle uppnås. Bolaget fick i stället anvisningar under arbetets gång. Bolaget utförde det avtalade arbetet och köpte material. U.K. fakturerades med sammanlagt 52 750 kr men betalade endast 10 000 kr.

Överenskommelsen om att bolaget skulle utföra vissa arbeten åt U.K. träffades av J.R. för bolagets räkning. J.R. var delägare och anställd hos bolaget. Han skötte muddringsverksamheten. Innan avtalet träffades besökte han Duvholmen och talade med U.K. om vilka arbeten hon ville ha utförda. Han fick veta att det var fråga om muddringsarbeten och andra arbeten, såsom flyttning av betongblock, som kunde utföras av ett mudderverk. Arbetena skulle utföras i och omkring två hamnbassänger vid U.K:s sjötomt. J.R. beskrev det mudderverk, som han skulle använda. U.K. lämnade muntligen en allmän beskrivning av arbetena men hon lämnade inte någon detaljerad kravspecifikation trots att J.R. upprepade gånger begärde detta. De diskuterade aldrig exakt vilka arbetsmoment som skulle utföras eller vilket resultat som skulle uppnås. De kom överens om att bolaget skulle muddra och lyfta stenar och andra föremål med mudderverket efter anvisningar från U.K. J.R. var inte närmare bekant med förhållandena under vattenytan. Bolaget skulle enligt överenskommelsen utföra så mycket arbete som man hann med under sju dagar till ett fast pris av 40 000 kr exklusive mervärdesskatt. Därtill kom materialkostnader avseende betongringar om 2 200 kr exklusive mervärdesskatt, som U.K. hade beställt. Det avtalade priset för arbetet var lågt. I ett avtalsförhållande mellan näringsidkare är det normalt att priset anges exklusiv mervärdesskatt. U.K. drev näringsverksamhet på Duvholmen. Hon ägde flera fastigheter som hon hyrde ut. Hon hyrde också ut en varvsrörelse. Bolaget uppfattade henne som näringsidkare.

Mudderverket var på platsen under två veckor i oktober 1998. Till följd av fel i utrustningen stod arbetet stilla några dagar. Dessa dagar avräknades dock. Bolaget utförde arbete enligt avtalet under minst sju dagar. Parterna var överens om att bolaget under den avtalade tiden skulle inrikta sig på vissa närmare angivna arbeten, vilka utfördes så långt det varit praktiskt och tekniskt möjligt.

U.K. var innan arbetet inleddes väl medveten om vilka begränsningar som gällde för utförandet. Arbetet skulle huvudsakligen utföras i en mindre hamnbassäng som delvis var skyddad av pirar som uppförts av större och mindre stenar. Vattendjupet var relativt ringa i bassängen och infarten till den. Botten utgjordes delvis av berg täckt med pinnmo. Bolaget klargjorde för U.K. att ett arbete med att fördjupa hamnbassängen, bygga ut pirarna runt hamnbassängerna och begränsa inloppet skulle kräva många veckors arbete till betydande kostnader. Det påpekades att botten till stor del utgjordes av berg och att det krävdes stora och kostsamma undervattenssprängningar samt omfattande flyttning och tippning av massor om mer omfattande arbeten skulle utföras. Några sådana omfattande arbeten ingick inte i uppdraget. U.K. förklarade att hon inte hade råd att låta utföra allt arbete under året utan önskade att bolaget skulle påbörja arbetena och arbeta med mudderverket på platsen under en arbetsvecka och därvid försöka hinna så mycket som möjligt.

U.K. anförde i huvudsak följande.

Parterna avtalade att vissa närmare angivna arbeten skulle utföras till ett fast pris av 40 000 kr inklusive mervärdesskatt och material. Bolaget utförde endast en del av det beställda arbetet. Hon betalade 10 000 kr för det utförda arbetet. Hon ansåg sig inte skyldig att betala resterande del förrän arbetet utförts. Hon bestred att bolaget utfört arbete under längre tid än en och en halv dag.

Om tingsrätten skulle finna att bolaget utfört det arbete som avtalats bestred U.K. betalningsskyldighet på den grunden att det förelegat fel i det utförda arbetet och att hon hade rätt att hålla inne resterande betalning och få felet avhjälpt.

U.K. beställde arbetet i egenskap av privatperson och inte såsom näringsidkare. Hon har ett hyreshus med fem hyresgäster på fastigheten. Hyresgästerna måste ha tillgång till båtplats och båtbrygga.

U.K. träffade J.R. första gången när han besökte Duvholmen för att titta på varvet som var till salu. U.K. berättade att det var problem med svall och sug från stora båtar och att hon ville göra öppningarna till hamnbassängerna mindre och få vissa muddrings- och byggnadsarbeten utförda. J.R. uppgav att han hade ett mudderverk som hade en kran med stor räckvidd och att han ville utföra arbetet. Mudderverket låg vid Gåshaga på Lidingö. De tittade på mudderverket tillsammans. J.R. sade att han inte tidigare hade utfört något arbete med mudderverket varför priset skulle bli fördelaktigt. Innan arbetet beställdes var J.R. vid tre tillfällen ute vid Duvholmen och besiktigade arbetsplatsen, varvid de diskuterade vilka arbeten som skulle utföras. På köksbordet låg det skisser över arbetena. I efterhand upprättade hon en skiss över de arbeten som beställdes. U.K. uppgav att hon ville ha ett fast pris för de arbeten som J.R. skulle utföra. J.R. föreslog 40 000 kr, vilket hon accepterade.

J.R. kom med mudderverket den 14 oktober och försökte först gå in i ena hamnbassängen. Mudderverket fastnade dock i botten med stödbenen och J.R. lyckades inte muddra sig loss förrän den 16 oktober, då han flyttade mudderverket till den andra hamnbassängen, där han också fastnade. Någon dag senare kom han in i denna bassäng. Han lade muddermassor i en bryggkasun, som tippade. Därefter utförde han inget arbete förrän den 19 oktober, då han med mudderverket hämtade en container på fastlandet vid Lidingö. Sedan gick mudderverket sönder och blev reparerat den 21 oktober. J.R. arbetade på kvällen den 21 oktober och hela dagen den 22 oktober. Därefter lämnade han platsen för att reparera mudderverket som gått sönder. Han uppgav, att han skulle göra färdigt arbetet när mudderverket var reparerat.

U.K. åberopade viss skriftlig bevisning. På hennes begäran hölls vittnesförhör med bl.a. A.V. och på bolagets begäran förhör med bl.a. J.R.

Södra Roslags tingsrätt (1999-09-27, rådmannen Eva Wahlberg) förpliktade U.K. att till bolaget betala 25 000 kr jämte ränta och anförde i domskälen bl.a. följande.

Tingsrätten konstaterar först att bolaget träffat ett muntligt avtal med U.K. om att utföra muddringsarbeten m.m. på hennes fastighet. Av U.K:s egna uppgifter framgår att hennes son drev en varvsrörelse på fastigheten och att hon tillhandahåller båtplatser till sina hyresgäster på fastigheten. Det är utrett att muddringsarbetena kom på tal när J.R. besökte Duvholmen i anledning av att varvet var till salu. Bolaget har alltså haft anledning att uppfatta U.K. som näringsidkare. Med hänsyn till det anförda kan arbetet, trots att U.K. hade sin sommarbostad på fastigheten, inte anses ha utförts huvudsakligen för enskilt ändamål. U.K. skall alltså bedömas som näringsidkare i rättsförhållandet med bolaget.

Härefter har tingsrätten att ta ställning till avtalets innehåll.

Bolaget har gjort gällande att avtalet innebar att bolaget skulle utföra arbete enligt U.K:s anvisningar under sju arbetsdagar till ett fast pris av 40 000 kr exklusive moms och materialkostnader. U.K. har däremot hävdat att bolaget enligt avtalet skulle utföra vissa i detalj angivna arbeten för 40 000 kr inklusive moms och material.

Det är utrett att J.R. besökte Duvholmen flera gånger och diskuterade med U.K. det arbete som skulle utföras. Det framgår av J.R:s vittnesmål att det var fråga om sådana arbeten som U.K. har påstått.

När det gäller vad som slutligen avtalats har J.R. berättat att han sade att han "kunde lägga en vecka" på arbetet och utföra så mycket arbete som möjligt under den tiden och att U.K. var beredd att betala 40 000 kr. Han har vidare sagt att han upplyste U.K. om den timdebitering, som låg till grund för priset, och att han bara skulle debitera för arbetad tid. Enligt J.R. bad han U.K. att hon skulle skriva ner på papper vad hon ville ha gjort, men det gjorde hon inte. Hon talade om vad hon ville ha gjort när han var på platsen. A.V. däremot har uppgett att U.K. hade gjort en karta över de arbeten som skulle utföras och att J.R. sade att det skulle kosta 40 000 kr och att moms ingick.

Det är ostridigt att den karta som A.V. har nämnt inte är den skiss över arbetena som U.K. upprättat i efterhand. Det är också klarlagt att J.R. inte har fått någon skriftlig handling beträffande det arbete som skulle utföras. A.V:s vittnesmål styrker därför inte att det var de arbeten som U.K. påstått, som skulle kosta 40 000 kr.

Mot bakgrund av det anförda och med beaktande av J.R:s uppgifter i övrigt om vad som förekom när avtalet träffades framstår hans uppgift om att de avtalade att han skulle arbeta med mudderverket under en vecka för det överenskomna priset som trovärdig. Uppgiften skall därför godtas.

—-

Sammanfattningsvis finner tingsrätten således visat att parterna avtalat att bolaget skulle utföra arbete under en vecka enligt anvisningar som U.K. skulle ge under arbetets gång för ett pris av 40 000 kr inklusive material och mervärdesskatt.

Frågan är härefter om bolaget utfört arbete under den avtalade tiden, sju dagar. U.K. har invänt att bolaget endast utfört arbete under en och en halv dag.

U.K:s uppgifter om att J.R. fastnade med mudderverket och att något arbete tidvis inte utfördes åt henne på grund av reparationsarbeten vinner i allt väsentligt stöd av J.R:s uppgifter och utredningen i övrigt. U.K. har till utveckling av sin talan i detalj redogjort för vilka dagar J.R. befann sig vid Duvholmen och när han utförde arbete. Dessa uppgifter stöds emellertid inte av någon annan bevisning. J.R. har beräknat att han utfört effektivt maskinarbete i omkring etthundra timmar. Han har dock inte presenterat något underlag för denna beräkning och inte heller preciserat vilket arbete han utfört. Hans uppgifter måste därför bedömas med försiktighet. Det är utrett att han under omkring två veckor varit med mudderverket vid Duvholmen. Mot bakgrund härav finner tingsrätten att även en försiktig bedömning av J.R:s uppgifter om den arbetade tiden styrker att arbete utförts i vart fall under sju dagar.

Frågan är då om det föreligger fel i det utförda arbetet.

Genom vittnesförhöret med A.V. finner tingsrätten styrkt att J.R. lagt stenar framför slipen och att han i samband med att vinkeln vid ena hamnbassänginloppet skulle förlängas inte utfört det arbetet korrekt utan i stället lagt stenar i vattnet utanför på grund av att han fått fel på utrustningen. Detta måste betraktas som fel i det utförda arbetet och berättiga U.K. till prisavdrag. I brist på närmare utredning uppskattar tingsrätten avdraget till 5 000 kr.

U.K. har inte styrkt att J.R. i övrigt utfört arbetet på ett felaktigt sätt.

U.K. har erlagt en delbetalning med 10 000 kr. Hon skall således förpliktas att betala (40 000 kr – 10 000 – 5 000) 25 000 kr till bolaget jämte ränta.

U.K. överklagade domen och yrkade, såvitt här är i fråga, att hovrätten helt skulle ogilla bolagets talan vid tingsrätten.

Bolaget bestred ändring.

Parterna åberopade i hovrätten samma grunder och omständigheter som vid tingsrätten. U.K. åberopade samma skriftliga bevisning som tidigare.

Svea hovrätt (2001-09-26, hovrättslagmannen Gerhard Wikrén samt hovrättsråden Per Eklund, referent, och Karin Kussak) biföll överklagandet i den här aktuella delen på så sätt att U.K. förpliktades att till bolaget betala endast 10 000 kr jämte ränta.

I domskälen anförde hovrätten följande.

Mellan bolaget och U.K. har träffats ett muntligt avtal som innebar att bolaget skulle utföra muddringsarbeten m.m. åt U.K. i hamnen till hennes fastighet på Duvholmen. Hovrätten prövar först frågan om U.K. uppträtt som konsument eller näringsidkare när hon beställde de aktuella arbetena.

Konsumenttjänstlagen (1985:716) gäller avtal om tjänster som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet utför åt konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål. Det är ostridigt i målet att U.K. äger en hyresfastighet på Duvholmen, att hon där tillhandahåller båtplatser till sina hyresgäster och att muddringsarbetena m.m. beställts av henne bl.a. för att förbättra möjligheterna för hyresgästerna att komma till och från båtplatserna. U.K. har därigenom i sin egenskap av hyresvärd och näringsidkare beställt arbetena och skall därför, som tingsrätten funnit, anses som avtalsslutande näringsidkarpart i detta fall. Det bör dock framhållas att avtalsförhållandet mellan parterna har varit ganska särpräglat, att U.K. därvid inte intagit ställningen som jämbördig med bolaget och att affärsrelationen därför inte varit sådan som normalt råder mellan jämbördiga näringsidkare under sedvanliga kommersiella betingelser.

Det är klarlagt, att arbeten enligt avtalet skulle utföras för högst 40 000 kr. Det är också utrett, att parterna avtalat om att hamnbassängerna skulle muddras och att pirer skulle förstärkas som ett resultat av det arbete som bolaget skulle låta utföra. Det är inte visat annat än att bolaget enligt avtalet åtagit sig att utföra så mycket av dessa arbeten som var möjligt inom den givna kostnadsramen.

Av utredningen framgår vidare att bolaget åtagit sig att för det avtalade priset arbeta en vecka. För bedömning av frågan om hur länge arbetena faktiskt pågått föreligger däremot inte någon klar bild. Enligt U.K. varade det egentliga arbetet inte mycket mer än en dag, nämligen den sista dagen som mudderverket fanns på plats. Hennes uppgift stöds i viss mån av vad vittnet A.V. uppgett, nämligen att mycket liten tid ägnats åt muddringsarbetet. A.V., som kontinuerligt varit på plats och mesta tiden följt arbetets gång, har vidare berättat att mudderverket funnits på plats under två veckor, att verket varit halvfärdigt främst genom att dess stödben varit otjänliga för sitt ändamål, att den mesta arbetstiden ägnats åt svetsningsarbeten på verket, att J.R., som varit anställd av bolaget för uppdraget, saknat erfarenhet av muddring, att A.V., som uppgett sig tidigare ha åsett hur professionell muddring bedrivits, rekommenderat J.R. att muddra inom ett område i taget men att J.R. i stället flyttat muddringsverket onödigt ofta och arbetat som en "jojo". J.R. har framfört, att den mesta arbetstiden – två dagar – gått åt för att föra in och förflytta muddringsverket i och mellan hamnbassängerna varvid muddring utförts åtminstone i anslutning till det ena bassänginloppet, att en och en halv arbetsdag använts för att flytta bort båtvraket, att två – tre arbetsdagar tagits i anspråk för att fylla muddermassor och stenar i cementringar inbegripet transport i en container av sten som skulle användas för piruppbyggnaden och att den totala arbetstiden räknats till 100 arbetstimmar ("maskintid").

Hovrätten har att bedöma omfattningen av vad bolaget låtit utföra och om resultatet av arbetet – med hänsyn främst till omständigheterna vid avtalets slutande, det avtalade priset för uppdraget och de förhållanden som rådde medan arbetet pågick – utförts på ett sätt som stämde överens med vad som fick anses avtalat eller motsvarade vad som U.K. med fog kunnat kräva eller åtminstone förutsätta.

Av de i och för sig inte helt samstämmiga uppgifter som U.K. och J.R. lämnat framgår att resultatet av arbetet i grova drag torde kunna sammanfattas så, att båtvraket bortforslats, att betongplattor lagts ut på den pir som skiljer hamnbassängerna åt, att några kasuner som flutit utan fast förankring satts på plats och fyllts med muddermassor, att några cementringar lagts ut och att hamninloppet i anslutning till den södra hamnbassängen muddrats. För bedömningen av arbetets omfattning har det vidare viss betydelse att U.K. bibringats uppfattningen att det avtalade arbetet skulle slutföras senare sedan J.R., enligt vad han obestritt uppgett för henne, skulle återkomma efter att ha gjort justeringar på mudderverket så att det skulle kunna fungera bättre för den uppgift som det enligt avtalet skulle användas för. J.R. har i det sammanhanget vitsordat, att arbetet varit det första som mudderverket anlitats för, att någon egentlig uppmätning av djupförhållandena inte skett, att han för arbetet inte hade den mest "optimala" utrustningen varvid verkets stödben visat sig vara helt otjänliga för ett effektivt muddringsarbete, att botten i hamnbassängerna visat sig vara hårdare än väntat, att inpasseringen av mudderverket till den södra hamnbassängen och arbetet med det där visat sig vara betydligt besvärligare än väntat och att transporten av sten i en container för att användas för piruppbyggnad lett till ett misslyckat resultat.

En allmän princip i avtalsförhållanden är att en part är skyldig att visa omsorg vid uppfyllandet av de förpliktelser som parten har enligt avtalet. Denna omsorgsplikt är särskilt tydlig i ett avtalsförhållande mellan näringsidkare och konsument. Även om förevarande avtalsförhållande gällt mellan näringsidkare, varvid dock – som hovrätten redan anmärkt – U.K. intagit en underordnad ställning i förhållande till bolaget, är det av visst intresse för bedömningen att beakta de bestämmelser enligt konsumenttjänstlagen som har samband med denna omsorgsplikt. Härvid gäller enligt 4 § första stycket nämnda lag att näringsidkaren skall utföra tjänsten fackmässigt och med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen och samråda med denne i den utsträckning som behövs och är möjlig. Lagen föreskriver också en skyldighet för näringsidkaren att avråda, vilket innebär att näringsidkaren skall avråda konsumenten från att låta utföra tjänsten, om en tjänst med hänsyn till priset, värdet av föremålet för tjänsten eller andra särskilda omständigheter inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten (6 § första stycket). Om det först sedan tjänsten har börjat utföras visar sig att den inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten, är näringsidkaren skyldig att underrätta konsumenten om förhållandet och begära hans anvisningar (6 § andra stycket). I doktrinen har antagits att principen om avrådande kan tillämpas på kommersiella avtal, om förhållandena är någorlunda liknande dem vid konsumentavtalen (Jan Hellner, Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt, 1 häftet,1993, s. 89, med hänvisning).

Mellan näringsidkare avtalas ofta att standardavtalet Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 92) skall gälla beträffande entreprenaden. Avtalet är visserligen inte tillämpligt i detta fall men dess principer kan ändå tjäna som viss vägledning för bedömningen (se Jan Hellner, a.a., s. 125). Även enligt dessa bestämmelser finns ett krav på att entreprenören skall utföra sitt åtagande fackmässigt (Kapitel 2 § 1 andra stycket). Bestämmelserna innehåller också krav på att en part skall underrätta motparten, om parten bl.a. upptäcker att omständigheter av betydelse för entreprenaden ändras eller tillkommer (Kapitel 1 § 10). Denna underrättelseskyldighet anses nära nog allomfattande och avser i praktiken informationsansvar beträffande omständigheter av nämnvärd betydelse som kan antas ha betydelse för parterna (Lars-Otto Liman, Entreprenad- och konsulträtt, 1994, s. 94). – Vid bedömningen av en entreprenörs skyldighet att informera beställaren om omständigheter som är av betydelse för det fortsatta arbetet bör enligt bestämmelserna beaktas de möjligheter till kontroll över arbetet som beställaren har. I Kapitel 3 § 5 AB 92 anges att beställaren utövar den kontroll över entreprenaden som han anser lämplig och att sådan kontroll inte medför någon inskränkning i entreprenörens kontraktsenliga ansvar.

Av vad som framkommit i målet finner hovrätten utrett att det aktuella arbetet inte kan anses ha utförts på ett fackmässigt sätt, även med beaktande av att det överenskomna priset satts lägre än normalt, att uppdraget kunde förväntas vara förknippat med vissa svårigheter och att parterna kommit överens om att muddringen skulle utföras med användande av en för ändamålet oprövad maskinell utrustning. Det föreligger således fel i tjänsten redan på denna grund. Allvarligare i felhänseende är emellertid enligt hovrättens mening att de omfattande hinder och andra svårigheter som arbetsföretaget redan inledningsvis och sedan därefter mött inte föranlett bolaget att informera, upplysa och råda U.K. i de olika avseenden som rörde dessa problem och hur de påverkade arbetets utförande. Att J.R. inte ansett sig ha fått mer detaljerade arbetsuppgifter är inte en omständighet som fritagit honom från skyldigheten att underrätta U.K. om svårigheterna i syfte att få hennes anvisningar i fråga om det fortsatta arbetet. Av utredningen framgår vidare att J.R. och A.V., som av J.R. uppfattats vara U.K:s "arbetsledare", haft kontinuerlig kontakt med varandra under de två veckor som mudderverket, med undantag för vissa tider, funnits på plats och att A.V. därvid påtalat flera brister i arbetets utförande men att dessa nonchalerats av J.R. med kommentaren att "allt skulle ordna sig". Med hänsyn härtill kan det inte till U.K. som beställare hänföras något förhållande som skulle ha kunnat göra bolagets underrättelseskyldighet mindre motiverad.

När det gäller bedömningen om bolaget brustit i sin underrättelseskyldighet i en omfattning som får anses utgöra ett fel i utförandet av uppdraget kan i fråga om kommersiella avtal ledning sökas genom en jämförelse med felreglerna i dels köplagen (1990:931), dels konsumenttjänstlagen (Jan Hellner, a.a., s. 112). Av 17 § köplagen framgår bl.a. att en vara är att anse som felaktig, om varan avviker från vad som följer av avtalet eller från vad köparen med fog kunnat förutsätta. I 9 § konsumenttjänstlagen anges att en tjänst skall anses felaktig, bl.a. om resultatet avviker från vad konsumenten har rätt att kräva.

Mot bakgrund av det anförda finner hovrätten att omständigheterna är sådana att bolagets försummelse att informera U.K. har inneburit ett fel i utförandet av uppdraget i den meningen, att hon på grund av denna försummelse betagits möjligheten att påverka utförandet av uppdraget till att nå en omfattning som hon skulle ha kunnat finna rimlig med hänsyn till avtalet mellan parterna. U.K. har med andra ord inte haft anledning att räkna med att resultatet av arbetet skulle bli så begränsat som det blev. Att bolaget skulle utföra och fullfölja arbetet på det sätt som U.K. hade haft rätt att förutsätta styrks dessutom av uppgiften att J.R. hade åtagit sig att komma tillbaka och fortsätta arbetet med ett fungerande mudderverk men sedan låtit bli att göra det.

På grund av denna bedömning är U.K. berättigad till ett prisavdrag. Utöver det prisavdrag som tingsrätten fastställt och med beaktande av det arbete och de åtgärder som bolaget utfört finner hovrätten skäligt att ytterligare 15 000 kr bör dras av på priset. U.K. överklagande, såvitt nu är i fråga, skall därför bifallas på så sätt att hon förpliktas att betala endast (40 000 ./. 10 000 ./. 5 000 ./. 15 000) 10 000 kr till bolaget jämte ränta.

Målnummer T 7804-99